Skärpning H&M!
Det där med könsidentitet brukar alltid gå ganska lätt. Redan i vaggan lär man sig att killar är blå och tjejer rosa. Bilar, dockor. Symbolen på toaletten renderar aldrig i någon typ av osäkerhet; mannen har byxor (eller är naken?) och kvinnan har klänning, det vet varenda människa. Skillnaden mellan kalsonger och trosor har med tiden blivit mer och mer påtalglig och lär med dagens utformning aldrig skapa några problem såvida man inte tappat förståndet, alternativt har någon så kallad avvikande sexuell läggning.
För den som inte känner sig helt invigd i vår nya religionen shopping där Mammon som enda Gud huserar ostört, blir det dock ibland problem att finna sin naturliga roll. Jag talar framför allt om de olika avdelningarna i en klädaffär. Innan man på riktigt kan börja gå fram och kolla på jeansen som ligger snyggt uppradade på hyllorna måste man försäkra sig om att man är inne på herr- och inte på damavdelningen. Jag menar, tänk om någon ser att man strosar iväg med ett par damjeans till provrummet, hur fan skulle det se ut?! Folk skulle ju skratta åt en!
Så istället glider jag in i affären, tittandes desperat efter de stora skyltar som kan dirigera mig till den rätta avdelningen. Herr. Dam. Barn. Om affären - förmodligen av rent djävulstyg - inte satt upp några skyltar börjar snart svetten att rinna längs pannan. Jag kan inte ställa mig helt still och begrunda min position, jag måste alltid röra mig och se målmedveten ut. Plötsligt inser jag, då jag får syn på ett ställ med stringtrosor på höger sida, att jag är inne på damavdelningen. Fan också. Se cool ut, gör en diskret sväng och ta dig härifrån. Hoppas att ingen ser dig och tror att du är en perverterad yngling med någon typ asocial störning.
Till slut hittar jag rätt. Herravdelningen, jag kan andas ut. Tror jag. Men var fan är solbrillorna som jag ska köpa just denna dag?! Jag strosar runt flera varv runt det som jag med säkerhet fastslagit är herravdelningen men får inte syn på några glasögon. Går upp en våning. Barn. Här kan det inte vara. Går ytterligare ett varv på herr, låtsas titta på någon jävla ulltröja som skulle kunna ta död på vem som helst som tog på sig den i det här vädret. Folk måste börja tro att jag ska snatta eller något annat gement.
Går tillbaka mot det jag trodde var damavdelningen. Kanske såg jag fel, trosstället till trots? Ställer mig på håll - lutandes ifrån det jag anser vara herravdelningen och alltså med fötterna på säker mark - och kikar på hyllan med glasögon. Bara massa tjejer som står där. Kanske ska jag ta en titt ändå, det verkar ju inte finnas några andra glasögon på hela stället. Går fram. Ställer mig lite på avstånd. Kollar. Är det herrglasöogn? De där, kanske. Fast kanske inte ändå. Fan.
Vänder tillbaka igen, vid det här laget genomsvettig, och går fram till kassan. Står i kö fem minuter. "Ursäkta, var finns solglasögon för herr?!", säger jag med ynklig röst. "Det finns en del unisexglasögon vid dam", svarar tjejen i kassan. Jaså?! Unisex på damavdelningen?! Vad i helvete. Hur skall en man som jag som - uppenbarligen - inte för livet vill verka osäker på manlighet kunna gå tillräckligt långt in på damavdelningen för att kunna inse en sådan sak?! Förstår de inte hur många män som måste gjort precis som jag. Stått där och halvtvekat. Man kan ju inte köpa tjejbrillor, liksom. Jag går tillbaka till glasögonen. Fortfarande bara tjejer. Förmodligen inga killar som vågat gå fram av samma anledning som jag. Tjejerna tittar på mig. Det är varmt som bara fan och jag formligen dryper av svett vid det här laget. Orkar inte stå kvar.
Lämnar affären utan att köpa något och känner mig för första gången på mer än en halvtimma trygg i mig själv. H&M-besöket var tortyr. Rent förbannat. Jävla skit. Känner mig patetisk över min fobi, samtidigt som jag är övertygad om att inte vara ensam om rädslan att göra bort mig i klädaffärernas könsdjungel. Unisex, go to hell. Hädanefter blir det bara herraffärer!
För den som inte känner sig helt invigd i vår nya religionen shopping där Mammon som enda Gud huserar ostört, blir det dock ibland problem att finna sin naturliga roll. Jag talar framför allt om de olika avdelningarna i en klädaffär. Innan man på riktigt kan börja gå fram och kolla på jeansen som ligger snyggt uppradade på hyllorna måste man försäkra sig om att man är inne på herr- och inte på damavdelningen. Jag menar, tänk om någon ser att man strosar iväg med ett par damjeans till provrummet, hur fan skulle det se ut?! Folk skulle ju skratta åt en!
Så istället glider jag in i affären, tittandes desperat efter de stora skyltar som kan dirigera mig till den rätta avdelningen. Herr. Dam. Barn. Om affären - förmodligen av rent djävulstyg - inte satt upp några skyltar börjar snart svetten att rinna längs pannan. Jag kan inte ställa mig helt still och begrunda min position, jag måste alltid röra mig och se målmedveten ut. Plötsligt inser jag, då jag får syn på ett ställ med stringtrosor på höger sida, att jag är inne på damavdelningen. Fan också. Se cool ut, gör en diskret sväng och ta dig härifrån. Hoppas att ingen ser dig och tror att du är en perverterad yngling med någon typ asocial störning.
Till slut hittar jag rätt. Herravdelningen, jag kan andas ut. Tror jag. Men var fan är solbrillorna som jag ska köpa just denna dag?! Jag strosar runt flera varv runt det som jag med säkerhet fastslagit är herravdelningen men får inte syn på några glasögon. Går upp en våning. Barn. Här kan det inte vara. Går ytterligare ett varv på herr, låtsas titta på någon jävla ulltröja som skulle kunna ta död på vem som helst som tog på sig den i det här vädret. Folk måste börja tro att jag ska snatta eller något annat gement.
Går tillbaka mot det jag trodde var damavdelningen. Kanske såg jag fel, trosstället till trots? Ställer mig på håll - lutandes ifrån det jag anser vara herravdelningen och alltså med fötterna på säker mark - och kikar på hyllan med glasögon. Bara massa tjejer som står där. Kanske ska jag ta en titt ändå, det verkar ju inte finnas några andra glasögon på hela stället. Går fram. Ställer mig lite på avstånd. Kollar. Är det herrglasöogn? De där, kanske. Fast kanske inte ändå. Fan.
Vänder tillbaka igen, vid det här laget genomsvettig, och går fram till kassan. Står i kö fem minuter. "Ursäkta, var finns solglasögon för herr?!", säger jag med ynklig röst. "Det finns en del unisexglasögon vid dam", svarar tjejen i kassan. Jaså?! Unisex på damavdelningen?! Vad i helvete. Hur skall en man som jag som - uppenbarligen - inte för livet vill verka osäker på manlighet kunna gå tillräckligt långt in på damavdelningen för att kunna inse en sådan sak?! Förstår de inte hur många män som måste gjort precis som jag. Stått där och halvtvekat. Man kan ju inte köpa tjejbrillor, liksom. Jag går tillbaka till glasögonen. Fortfarande bara tjejer. Förmodligen inga killar som vågat gå fram av samma anledning som jag. Tjejerna tittar på mig. Det är varmt som bara fan och jag formligen dryper av svett vid det här laget. Orkar inte stå kvar.
Lämnar affären utan att köpa något och känner mig för första gången på mer än en halvtimma trygg i mig själv. H&M-besöket var tortyr. Rent förbannat. Jävla skit. Känner mig patetisk över min fobi, samtidigt som jag är övertygad om att inte vara ensam om rädslan att göra bort mig i klädaffärernas könsdjungel. Unisex, go to hell. Hädanefter blir det bara herraffärer!
My Generation
Coca-cola. iPod. Converse. Rättvisemärkning. Mobiltelefoner. VISA. Pasta. Pizza. Bloggar. Lunarstorm. Helgon. Facebook. Festival. Hultsfred. Roskilde. Silikon. Robinsson. Big Brother. SMS-lån. MP3. CSN. Reklam. Aftonbladet. Sushi.
Självmordstankar. Sexliberalism. Våldtäkt. Ateism. Agnosticism. Karriär. Narcissism. Förhållanden. KK. Tänkande. Ignoreranta. Ödmjuka. Elaka. Kaxiga. Osäkra?
Pettsson. Sista paret ut. Fråga chans. Sanning eller konsekvens. Bamba. Strula. Gymnasium. Skolkort. Datasalar. Klassfest. Skolk. Skitsnack. Status. 18-årsfester. Förälskelse. The Game. SMS. Kärlek. One night stands. Studiebidrag. Projektarbete. Student. Extraknäck. 20-årsfester. Sabbatsår. Äventyr. Asienresa. Gräs. Carpe Diem. Pank. Farsan betalar. Ångest. Framtiden?
Godkända. Väl Godkända. Mycket Väl Godkända. Icke Godkända?
Folköl. Zaranoff. Hansa. Corona.
Förfest. Håkan Hellström. Krogen. 4:or. 6:or. Tequila. Lucky Strike. Kebab. Efterfest. Minnesluckor. Kondomer? Otrohet. Bakfylla. Klamydia.
Jeans.
Svennar. Blattar. Muslimer. Brats. Punkare. Synthare. Pop-kids. Metal-freaks. EMO's. Bögar. Flator. Fördomar. Förnekelse. Tatueringar. Piercings. MUF. Ung Vänster. Bowling. Golf. Snowboard. Inlines. Aktier. Gymkort. Anabola. Dusch. Märkeskalsonger.
Jobba. Träffa den rätte. Återföreningsfest. Skaffa barn. Gifta sig. Skilsmässa. Alkoholism. Nostalgi. Kontaktannons. Pension. Älderomsorg. Bingo. Barnbarn. Hörapparat. Cancer. Lucky Strike? Krogen? Kebab? Gräs? Mobiltelefoner? Petsson?!
Döden.
Självmordstankar. Sexliberalism. Våldtäkt. Ateism. Agnosticism. Karriär. Narcissism. Förhållanden. KK. Tänkande. Ignoreranta. Ödmjuka. Elaka. Kaxiga. Osäkra?
Pettsson. Sista paret ut. Fråga chans. Sanning eller konsekvens. Bamba. Strula. Gymnasium. Skolkort. Datasalar. Klassfest. Skolk. Skitsnack. Status. 18-årsfester. Förälskelse. The Game. SMS. Kärlek. One night stands. Studiebidrag. Projektarbete. Student. Extraknäck. 20-årsfester. Sabbatsår. Äventyr. Asienresa. Gräs. Carpe Diem. Pank. Farsan betalar. Ångest. Framtiden?
Godkända. Väl Godkända. Mycket Väl Godkända. Icke Godkända?
Folköl. Zaranoff. Hansa. Corona.
Förfest. Håkan Hellström. Krogen. 4:or. 6:or. Tequila. Lucky Strike. Kebab. Efterfest. Minnesluckor. Kondomer? Otrohet. Bakfylla. Klamydia.
Jeans.
Svennar. Blattar. Muslimer. Brats. Punkare. Synthare. Pop-kids. Metal-freaks. EMO's. Bögar. Flator. Fördomar. Förnekelse. Tatueringar. Piercings. MUF. Ung Vänster. Bowling. Golf. Snowboard. Inlines. Aktier. Gymkort. Anabola. Dusch. Märkeskalsonger.
Jobba. Träffa den rätte. Återföreningsfest. Skaffa barn. Gifta sig. Skilsmässa. Alkoholism. Nostalgi. Kontaktannons. Pension. Älderomsorg. Bingo. Barnbarn. Hörapparat. Cancer. Lucky Strike? Krogen? Kebab? Gräs? Mobiltelefoner? Petsson?!
Döden.
Det är nu man lever
Det är måndag. Traditionellt sett typ veckans pissigaste dag. Men inte den här måndagen. Okej: jag har förvisso skrivit tenta i fem timmar och det gick sådär. Att tentan gick sådär och att min hjärnan kändes dysfunctional (engelska) efter det kompenseras dock av den eftermiddag jag just upplevt. Jag, Boris och Ralph delar på en back öl, slår oss ner i Trägårn Göteborg i solens sken i t-shirts och bara lever. Jag hade kunnat byta ut hela november -07 mot ytterligare en dag som denna.
När våren chockbörjar och man nästan tror att det är juli kan man inte annat än att må bra. Kombinationen att dricka öl på en måndag - vilket känns syndigt härligt - och samtidigt känna två månaders plugg rinna av en är enorm. Att klockan 19.00 sitta med en gött avklingande salongsberusning och försöka slänga ihop något läsbart är förvisso förtvivlat jävla svårt, särskilt när man på något halvpatetiskt sätt skall försöka fånga en obeskrivlig känsla med svarta bokstäver på någon vitgul jävla spyig bakgrund. Men samtidigt är det också på något sätt förbannat härligt. Allt är det i detta ögonblick, klyschigt nog. Nu ska jag gå ut och ta en joggingtur för att bekämpa min begynnande ölmage. Inget som bekommer mig dock, en så förtjusanda dag som idag, som idag, som idag.
När våren chockbörjar och man nästan tror att det är juli kan man inte annat än att må bra. Kombinationen att dricka öl på en måndag - vilket känns syndigt härligt - och samtidigt känna två månaders plugg rinna av en är enorm. Att klockan 19.00 sitta med en gött avklingande salongsberusning och försöka slänga ihop något läsbart är förvisso förtvivlat jävla svårt, särskilt när man på något halvpatetiskt sätt skall försöka fånga en obeskrivlig känsla med svarta bokstäver på någon vitgul jävla spyig bakgrund. Men samtidigt är det också på något sätt förbannat härligt. Allt är det i detta ögonblick, klyschigt nog. Nu ska jag gå ut och ta en joggingtur för att bekämpa min begynnande ölmage. Inget som bekommer mig dock, en så förtjusanda dag som idag, som idag, som idag.
Tack för att du orkar bry dig, Sverker
Jag tittade just på Plus. Definitivt ett av mina hatälskarprogram som helt och hållet bärs upp av sin minst sagt nitiske programledare. Sverker Olofsson är kanhända världens mest påfrestande människa. Nu har jag visserligen inte träffat varenda människa i hela världen, så jag kan ju inte vara säker. Men han tar nog plats i topp tio i varje fall. Att man helt sanningsenligt kan säga att Percy tårars parodi på allas vår konsumentväktare är mer lik Sverker än Sverker själv säger en hel del.
Plus startade (efter lite research) 1987 och har mer eller mindre blivit en fullt integrerad del av den svenska folksjälen. Sverker har i mer än tjugo år guidat oss vilsna konsumenter i djungeln av lömska avtalsvillkor och bondfångande företag och Plus har på detta vis blivit synonymt med Sverker Olofsson. Sverker måste, hur man än ser på det, vara en riktig idealist i klass med typ Gandhi. Istället för att göra karriär inom något alternativt yrke där man värdesätter kulsprutekäftar och smorda munläder - typ indrivare, försäljare, advokat eller korrupt politiker - har han under tre decennier stått kvar på de svagas sida. He hasn't joined the Dark Force, kort sagt. För det förtjänar Sverker utan tvekan en eloge.
Ibland kan man dock tycka att Sverkers evinnerliga strävande efter rättvisa slår över. Det verkar som att Sverker tycks helt främmande inför frasen "skyll dig själv" när han försvarar människan som köpte en V70 för tjugotusen av någon som visst inte ägde bilen som farbror polisen kom och hämtade efter en vecka. Det kunde ni inte kollat upp innan ni köpte bilen kanske? Borde det inte ringt en liten varningsklocka när priset var tjugotusen? Ett annat exempel då Sverker tar i så att han spricker kan vara då han helt hämningslöst går till attack mot någon stackars torr marknadschef som måste försvara de hutlösa priserna på bläckpatroner. "Har ni samvete att ta så här mycket betalt? Är det inte omoraliskt? Är det inte så, är det inte så?!".
Jo, kanske. Men vem fan orkar bry sig? Jag skiter väl fullständigt i priset på en bläckpatron. Det finns väl en god anledning till att den kostar vad den gör och är det för dyrt så skiter jag väl i att köpa den? Sverker bryr sig i alla fall. Och det är väl på sätt och vis tur att någon orkar sprida skräck bland våra företagare i en tid då Svenskt Näringsliv betraktas som solidariska och moderaterna kallas för ett arbetarparti. En liten motpol på något sätt. Sverker får bry sig lite åt mig, för jag orkar inte. Istället nöjer jag mig åt att ständigt le åt likheterna i ovan nämnda parodi.
Plus startade (efter lite research) 1987 och har mer eller mindre blivit en fullt integrerad del av den svenska folksjälen. Sverker har i mer än tjugo år guidat oss vilsna konsumenter i djungeln av lömska avtalsvillkor och bondfångande företag och Plus har på detta vis blivit synonymt med Sverker Olofsson. Sverker måste, hur man än ser på det, vara en riktig idealist i klass med typ Gandhi. Istället för att göra karriär inom något alternativt yrke där man värdesätter kulsprutekäftar och smorda munläder - typ indrivare, försäljare, advokat eller korrupt politiker - har han under tre decennier stått kvar på de svagas sida. He hasn't joined the Dark Force, kort sagt. För det förtjänar Sverker utan tvekan en eloge.
Ibland kan man dock tycka att Sverkers evinnerliga strävande efter rättvisa slår över. Det verkar som att Sverker tycks helt främmande inför frasen "skyll dig själv" när han försvarar människan som köpte en V70 för tjugotusen av någon som visst inte ägde bilen som farbror polisen kom och hämtade efter en vecka. Det kunde ni inte kollat upp innan ni köpte bilen kanske? Borde det inte ringt en liten varningsklocka när priset var tjugotusen? Ett annat exempel då Sverker tar i så att han spricker kan vara då han helt hämningslöst går till attack mot någon stackars torr marknadschef som måste försvara de hutlösa priserna på bläckpatroner. "Har ni samvete att ta så här mycket betalt? Är det inte omoraliskt? Är det inte så, är det inte så?!".
Jo, kanske. Men vem fan orkar bry sig? Jag skiter väl fullständigt i priset på en bläckpatron. Det finns väl en god anledning till att den kostar vad den gör och är det för dyrt så skiter jag väl i att köpa den? Sverker bryr sig i alla fall. Och det är väl på sätt och vis tur att någon orkar sprida skräck bland våra företagare i en tid då Svenskt Näringsliv betraktas som solidariska och moderaterna kallas för ett arbetarparti. En liten motpol på något sätt. Sverker får bry sig lite åt mig, för jag orkar inte. Istället nöjer jag mig åt att ständigt le åt likheterna i ovan nämnda parodi.
Vad vet vi om vår världsdel?
Jag vet att den börjar bli gammal, men nu är det mycket att göra i skolan - återigen - och hur mycket jag än älskar mina kära läsare så prioriterar jag faktiskt plugget före ett dagligt bloggande. I vilket fall. Nu har jag suttit i läsesalen i tre timmar och min hjärna känns ungefär som en sån där grå, vattnig korv som man blev itvingad av onda bambakärringar under lågstadiet. Då kan det ju inte skada allt för mycket att få skriva av sig lite, tänkte jag. Jag är alltså inte ledig nog att skriva egentligen, men eftersom att min lätt(?) förståndshandikappade vän Boris ännu inte läst ut den bok som vi måste plöja innan vi börjar jobba har jag lite tid över medan jag väntar.
Hela min själsliga verksamhet kretsar just nu kring juridiken och jag tänker därför inte ens försöka att frigöra mig. Istället tänkte jag tala lite om EU. Det låter ju jävligt tråkigt. Och det är det också. Men eftersom att EU är ett fenomen som
1) i princip alla har en klar åsikt om
och
2) i princip ingen vet ett skit om
så tänkte jag göra en lite kort genomgång om lite intressanta saker som de håller på med. Det är rätt konstigt det om man funderar över det. Egentligen borde man förakta skrikigt tyckande EU-analfabeter lika mycket som man föraktar tjejen som knappt sett en fotbollsmatch i hela sitt liv men ändå hävdar att Samuel Holmén borde spela från start i landslaget (förmodligen för att hon tycker att han är snygg och fått fem knallar i BT nån gång). Eller pensionären som hävdar att Christer Sjögren är ett geni men samtidigt inte hört talas om den där Bob Dylan. You get it. Man hatar folk som har åsikter om saker de inte har någon aning om, helt enkelt.
I EU-fallet är det en helt annan sak. Eftersom att ingen vet ett skit tycks man formligen omfamna okunskapen. Det skall det folkomröstas hit och tyckas dit och i princip vilken vriden åsikt som helst respekteras hur ogrundad den än är. Oftast baserar man sin inställning till hela unionen på vad ens favvopolitker (som oftast inte heller vet ett skit) tycker. Eller så tar man ut en enskild sak som EU-samarbetet innebär och håller hårt på det. Det är där vi hittar den allmänt positiva EU-andan hos våra alkoholister.¹
Det är lite dumt det där. För EU har en pissigt otrevlig jävla massa makt över oss. Regler som kommer från EU kan sätta undan svenska grundlagar. Ett beslut i EG-domstolen kan vända uppochner på hela vår trygga Svensson-vardag. Exempel: en snubbe, Franzén säljer vin i sin butik i Landskrona. Han blir givetvis åtalad. Franzén försvarar sig genom att säga att Systembolagets monopol strider mot EU-rätt. Skiten går till EG-domstolen som skall bestämma om Franzén har rätt. Hade domstolen ansett att så var fallet - vilket många trodde - hade man dagen efter kunnat köpa Koskenkorva i ICA-affären. Att en sådan sak hänt över en natt hade givetvis varit värsta grejen. Jag hade hängt vid dörren till mataffären och köpt en Explorer det första jag gjort klockan sju på morgonen. Bolagets monopol hade fallit som ett korthus från vinden av klubbslaget i Luxemburg och alkoholisterna hade bliviut utspridda över hela vår stad istället för att som nu koncentreras runt butiken med den gröna skylten.
En hög gubbar i sextioårsåldern med löjliga peruker och högfärdig klädsel kan alltså i princip ta ifrån oss lyckan att fylla 20 samt vår enligt mig kultförklarade systemetpåse. Denna enorma makt sträcker sig inte heller bara till alkoholen. EG-domstolen kan i princip få för sig vad som helst. Hur kan då detta vara något bra? Vad är fördelen med att låta några förmodligen pedofil-tokgamla gubbar i Luxemburg få bestämma hur vi skall leva i Sverige?
Tanken med EU är att vi skall kunna konkurrera med andra stora länder, exempelvis USA. För att det skall funka krävs det att alla länder har en någotsånär lik lagstifning inom ekonomin. Fri rörlighet av varor, tjänster, människor och kapital kallas det. Och då går det inte för sig att förbjuda de stackars butiksägarna i Sverige och de stackars spritexportörerna i andra länder att kunna sälja i Sverige. De kan ju dö av svält om de inte får ta del av den inkomsten! Det hela kallas diskriminering. Därför måste medlemsländerna, däribland det lilla konungariket Sverige, anpassa sig efter majoriteten. Det är alltså vad det handlar om: för att vi skall kunna konkurrera bättre i framtiden måste vi skaffa en enhetlig lagstiftning kring handel. Det är den kanske viktigaste grundtanken med hela EU. Sytemmonopolet motverkar denna. Sverige fick dock undantag för denna förskräckliga verksamhet och vi kan åtminstone tillfälligt andas ut.
Den här anpassningen leder ibland till lite konstiga saker. Det finns regler om vad en gurka är, exempelvis. Och jag kan instämma i att det är korkat. Riktigt korkat emellanåt. Men hela alltet bygger på det viktiga i att man som företag skall kunna sälja det man tillverkar i Sverige i vilket annat EU-land som helst utan att lagstiftningen skall kunna sätta käppar i hjulet för en. Det stimulerar tillväxten för att låta moderat. Och även om allt tyder på at EU:s syfte är att sno makten från folket, att ge ett tusental gråeminent kastrerade byråkrater ett högavlönat jobb som tröst och att låta några verklighetsfrånvända ledare tala sig varma för "den europeiska identiteten" som alls inte existerar, så är det inte så. Det handlar om fred, tillväxt och integration! (Eller som Christer hade uttryckt sig: I Love Europe!)
Sådär. Nu vet ni vad det handlar om. Källkritik beivras! Gå nu ut och ta lite ställning.
¹ För er som är sådär oinsatta eller bara allmänt nyfikna på fotnoten, jag syftar på sänkt spritskatt, ökade införselskvoter och eventuellt avskaffande av Systembolagets monopol.
Hela min själsliga verksamhet kretsar just nu kring juridiken och jag tänker därför inte ens försöka att frigöra mig. Istället tänkte jag tala lite om EU. Det låter ju jävligt tråkigt. Och det är det också. Men eftersom att EU är ett fenomen som
1) i princip alla har en klar åsikt om
och
2) i princip ingen vet ett skit om
så tänkte jag göra en lite kort genomgång om lite intressanta saker som de håller på med. Det är rätt konstigt det om man funderar över det. Egentligen borde man förakta skrikigt tyckande EU-analfabeter lika mycket som man föraktar tjejen som knappt sett en fotbollsmatch i hela sitt liv men ändå hävdar att Samuel Holmén borde spela från start i landslaget (förmodligen för att hon tycker att han är snygg och fått fem knallar i BT nån gång). Eller pensionären som hävdar att Christer Sjögren är ett geni men samtidigt inte hört talas om den där Bob Dylan. You get it. Man hatar folk som har åsikter om saker de inte har någon aning om, helt enkelt.
I EU-fallet är det en helt annan sak. Eftersom att ingen vet ett skit tycks man formligen omfamna okunskapen. Det skall det folkomröstas hit och tyckas dit och i princip vilken vriden åsikt som helst respekteras hur ogrundad den än är. Oftast baserar man sin inställning till hela unionen på vad ens favvopolitker (som oftast inte heller vet ett skit) tycker. Eller så tar man ut en enskild sak som EU-samarbetet innebär och håller hårt på det. Det är där vi hittar den allmänt positiva EU-andan hos våra alkoholister.¹
Det är lite dumt det där. För EU har en pissigt otrevlig jävla massa makt över oss. Regler som kommer från EU kan sätta undan svenska grundlagar. Ett beslut i EG-domstolen kan vända uppochner på hela vår trygga Svensson-vardag. Exempel: en snubbe, Franzén säljer vin i sin butik i Landskrona. Han blir givetvis åtalad. Franzén försvarar sig genom att säga att Systembolagets monopol strider mot EU-rätt. Skiten går till EG-domstolen som skall bestämma om Franzén har rätt. Hade domstolen ansett att så var fallet - vilket många trodde - hade man dagen efter kunnat köpa Koskenkorva i ICA-affären. Att en sådan sak hänt över en natt hade givetvis varit värsta grejen. Jag hade hängt vid dörren till mataffären och köpt en Explorer det första jag gjort klockan sju på morgonen. Bolagets monopol hade fallit som ett korthus från vinden av klubbslaget i Luxemburg och alkoholisterna hade bliviut utspridda över hela vår stad istället för att som nu koncentreras runt butiken med den gröna skylten.
En hög gubbar i sextioårsåldern med löjliga peruker och högfärdig klädsel kan alltså i princip ta ifrån oss lyckan att fylla 20 samt vår enligt mig kultförklarade systemetpåse. Denna enorma makt sträcker sig inte heller bara till alkoholen. EG-domstolen kan i princip få för sig vad som helst. Hur kan då detta vara något bra? Vad är fördelen med att låta några förmodligen pedofil-tokgamla gubbar i Luxemburg få bestämma hur vi skall leva i Sverige?
Tanken med EU är att vi skall kunna konkurrera med andra stora länder, exempelvis USA. För att det skall funka krävs det att alla länder har en någotsånär lik lagstifning inom ekonomin. Fri rörlighet av varor, tjänster, människor och kapital kallas det. Och då går det inte för sig att förbjuda de stackars butiksägarna i Sverige och de stackars spritexportörerna i andra länder att kunna sälja i Sverige. De kan ju dö av svält om de inte får ta del av den inkomsten! Det hela kallas diskriminering. Därför måste medlemsländerna, däribland det lilla konungariket Sverige, anpassa sig efter majoriteten. Det är alltså vad det handlar om: för att vi skall kunna konkurrera bättre i framtiden måste vi skaffa en enhetlig lagstiftning kring handel. Det är den kanske viktigaste grundtanken med hela EU. Sytemmonopolet motverkar denna. Sverige fick dock undantag för denna förskräckliga verksamhet och vi kan åtminstone tillfälligt andas ut.
Den här anpassningen leder ibland till lite konstiga saker. Det finns regler om vad en gurka är, exempelvis. Och jag kan instämma i att det är korkat. Riktigt korkat emellanåt. Men hela alltet bygger på det viktiga i att man som företag skall kunna sälja det man tillverkar i Sverige i vilket annat EU-land som helst utan att lagstiftningen skall kunna sätta käppar i hjulet för en. Det stimulerar tillväxten för att låta moderat. Och även om allt tyder på at EU:s syfte är att sno makten från folket, att ge ett tusental gråeminent kastrerade byråkrater ett högavlönat jobb som tröst och att låta några verklighetsfrånvända ledare tala sig varma för "den europeiska identiteten" som alls inte existerar, så är det inte så. Det handlar om fred, tillväxt och integration! (Eller som Christer hade uttryckt sig: I Love Europe!)
Sådär. Nu vet ni vad det handlar om. Källkritik beivras! Gå nu ut och ta lite ställning.
¹ För er som är sådär oinsatta eller bara allmänt nyfikna på fotnoten, jag syftar på sänkt spritskatt, ökade införselskvoter och eventuellt avskaffande av Systembolagets monopol.
Din objektiva högskoleguide!
Det har hänt en hel del sedan mitt senaste inlägg. Skövde är gjort. Gjort med stor emfas skall tilläggas. Håkan Hellström har släppt en ny skiva. Förmodligen hans hittills bästa men det återstår att se. Sist men inte minst är jag numera ägare av en 16 GB iPhone. Jag vet att konsumtion inte gör en lycklig. Men iPhone gör en lycklig.
Eftersom att många av mina vänner och läsare står i begrepp att välja vad som skall hända för dem de kommande åren tänkte jag att jag skulle kunna ge er en riktig guide i hur det är att plugga på en högskola, eller som i mitt fall, ett universitet. Så att ni slipper att
1) gå på totalt meningslösa föreläsningar där högskolans mest inkompetenta, gråaste och mest oinspirerade människa står och försöker uppmana en att läsa vidare.
2) gå omkring på en mässa där de olika universiteten/högskolorna försöker ragga ditt intresse genom att säga att de har ?världens bästa högskola? och bjuda på diverse gratis krafs såsom godis, reflexer, pennor, vattenflaskor och armband i gummi. Bara för att Växjö gav mig en vattenflaska och hade bäst godis så är det inte lika med att det är en bra högskola. Hade de gett mig en öl kanske jag låtit mig luras. Men bara då. I vilket fall: bara för att personen på Linköpings högskolas plansch hade vitast tänder innebär det inte att en gratis tandblekning ingår i utbildningen.
3) Gå på en massa myter utan substans. Förmodligen myntade av en totalt okunnig SYO eller studierektor.
Förslaget kom från allas vår libertarian Malmberg och jag tyckte först att det kändes lite tråkigt. Men jag insåg nu att nyttan av guiden väger över eventuellt tråk. Dessutom skall jag försöka vara en motpol till den där inkompetenta, gråa och oinspirerade människan som många av er redan blivit utsatta för. Den utlösande faktorn var just en sådan människa som jag råkade kolla på i fem minuter och närapå somnade stående. Nåja. Let's get started.
Mytdödning:
"Matte C måste du läsa om du vill komma in någonstans": Fel, fel, fel, fel. När jag sökte kollade jag runt vad det fanns för krav för olika utbildningar. I princip inga samhällsutbildningar kräver mer än den obligatoriska matten (matte B). Sedan är det ett jävla hopp till ingenjörsutbildningarna som kräver typ matte F. Den enda kurs jag hittat som krävde varken mer eller mindre än matte C var civilekonomprogrammet.
Slutsats: Nöj dig med matte B eller läs varenda mattekurs.
"Om du inte läser samhäll eller natur kommer du inte kunna gå vidare till högskolan": Ungefär samma svar som ovan. Jag läste samhäll/samhäll i tron att det skulle ge mig bra högskolebehörighet. Jag läste till exempel historia C. För att läsa historia på universitetet krävs Historia A. Vafan?! Samma gäller i princip alla samhällsämnen.
Slutsats: Vill du komma in på allt, läs natur. Annars kan du läsa vad fan du vill. Samhällsprogrammet ger dig inte mer behörighet än bygg. I princip.
"Människor på universitetet är smarta": Nej. Många på universitetet är riktigt, riktigt dumma. Ibland undrar man hur vissa klarade mellanstadiet. Var inte orolig för att du kommer att vara dummast på din kommande utbildning. Du behöver dock inte vara orolig för att vara smartast heller. Det finns olika kategorier av korkade människor. Man skulle grovt kunna dela in dem enligt följande:
1. De som fått 0,5 poäng extra poäng på högskoleprovet på grund av fem års yrkeserfarenhet.
2. De som läst upp sina betyg från 8 till 20 på komvux.
3. De som gick typ strömmande media och hade höga snittbetyg.
4. De som fick bra betyg på gymnasiet för att de pluggade femton timmar/dygn men egentligen är totalt befriade från IQ och rationellt tänkande.
5. De som var bättre lämpade för gymnasiemetoden än universitetsmetoden. Till den kategorin hör jag känner jag. Mer om detta senare.
"Det är bäst för karriären att börja plugga direkt": Nej. Om man är en s.k. karriärmänniska eller streber som oroar sig för att tiden skall springa ifrån en om man inte hoppar på något seriöst direkt, så har man fel. Man kan gott vänta ett par år innan man börjar plugga om man känner för det. Man har så att säga inte bråttom. Själv känner jag att jag kommer ångra att jag inte reste jorden runt och dödade hjärnceller ett år innan jag gav mig in på att utbilda mig till en tråkig, dryg och lönnfet jävel.
FAQ:
"Hur mycket pengar får man i bidrag? Lån?": Alltid mycket fel runt sån här skit. SYO vet inget och chansar. Man får 2500 i bidrag om man pluggar heltid. Sedan kan man låna upp till ytterligare ca. 7000. Totalt 9500 således. Det är rätt bra ränta på lånet, men eftersom att det är ett statligt lån så kan du inte välja hur snabbt du sedan vill betala tillbaka skiten, vilket kan vara frustrerande. Man kan också få bostadsbidrag.
Du får tjäna genom arbete max dra in 50 lax under ett kalenderhalvår, annars får du i efterhand betala tillbaka lån/bidrag. Kommer förmodligen hända med mig.
"Är det svårare än i gymnasiet?": Det korta svaret är ja. Jag vill dock utveckla mig. Gymnasiet och högskola är två helt olika institutioner. För det första läste du kanske upp mot tio olika ämnen samtidigt i gym medan du läser ett ämne på universitetet. Det innebär att man kan motivera sig till att plugga på ett annat sätt; man vet att man kommer att ha nytta av det man läser (vem orkade plugga på ett estetisk verksamhets-prov?) och man slipper hålla ordning på vad man har att göra i massa olika ämnen. Det är alltså bra för slarvern, det vill säga mig.
Däremot är det mycket, mycket högre krav på att man verkligen skall kunna saker. Och det är mycket, mycket mer man skall kunna. Vi har förvisso fått ha med oss böckerna på de flesta tentorna, men det material man skall behärska kan röra sig om över 1000 sidor. Inte som i gymnasiet när man suckade över ett 50 sidors historieprov där halva sidorna dessutom täcktes av bilder. En annan sak man kan säga är att det inte går att ordbajsa sig ur en tenta. Det genomskådas. Det är inte bra för mig.
När vi började på utbildningen sades det att vi skulle betrakta det som ett heltidsjobb: plugga 8 timmar/dag. Jag skrattade hjärtligt då, men det har klingat av ganska rejält. Fem timmar snittar jag nog i varje fall, och jag känner ändå att jag inte hinner med.
"Hur mycket går man i skolan?": Vi snittar ungefär 2/tim dag schemalagt. Det innebär stort utrymme för chill och kanske någon dag i veckan ledigt men samtidigt krav på självdisciplin. På gymnasiet kunde man bara infinna sig och klara betyget utan att plugga. Nu måste man använda sin fritid åt att göra det. Man behöver dessutom en studieteknik. Det är dåligt för mig.
"Är det mycket fester som student?": Ja. Vill du hänga med kårfolket så finns det fester. Sittningar lite då och då. Oftast finns det också en bar kopplad till universitetet som är öppen då och då och tar runt en tjuga ölen. Kårfolk är kårfolk, så om man inte gillar det så har man i annat fall tillräckligt med lediga dagar för att kunna festa en del mer. Ekonomin är en begränsande faktor, men det finns ju alltid knep. Plunta, tysk fulöl, mäsk(?!), you get it... Jag bor dock hemma samt jobbar lite vid sidan, varför jag inte behövt utveckla några färdigheter i YPK-mentalitet.
"Är kurslitteraturen så dyr som många säger?": Ja. Det varierar givetvis från kurs till kurs, men som det är nu snittar en kursbok på ca. 300 kr. Jag bränner för närvarande i genomsnitt 1000 kr/mån på att köpa böcker. Det känns sjukt. Är man däremot av den oslöa naturen finns det en schysst marknad för begagnat som brukar ligga runt halva priset. Går att hitta på internet, men mitt förslag är att under nollningen slicka stjärten på någon som går en årskurs över och på så sätt skaffa en fast förbindelse där du utan ansträngning blir försedd med begagnade böcker.
"Kommer det att löna sig att plugga?": Givetvis en omöjlig fråga att besvara. Förr var universitetsutbildning likställt med toppjobb. Det var när alla som läste vidare var män. Numera är det ca. 60 % kvinnor som läser vidare och då heter det att "utbildningen är inte det viktigaste. Man måste ha bra personkemi också". Idag är akademiska studier ett ekonomiskt risktagande som ofta slutar på minus. Patriarkatet är hårt mot människan.
Man kan kika in arbetsmarknadsbarometrar och annat krafs innan man söker, men egentligen är man ju fel ute om man skall välja utbildning efter efterfrågan på marknaden; brinner man för något så kommer man få ett jobb inom det yrke man intresserar sig för. No problems.
En sak att poängtera i sammanhanget är också att utbildning inte endast är en ekonomisk investering. Det är ju kul att vara bra på någonting också! Fackkunskaper gör att man ser världen på ett annat sätt, det skall man inte glömma.
Övriga tips:
Ställ dig i bostadskö. NU! Det tar en minut på internet. Skall du plugga i en storstad är köerna för en schysst lägenhet upp till fem år. Säg åt era småsyskon att ställa sig också. I Göteborg gör du det via SGS Studentbostäder. Jag skämtar inte här. Ställ er i kö oavsett om du vet vad du ska göra efter gym eller inte. Det finns inget att förlora på det.
Slicka inte röv på läraren. Du blir bara hatad och fjäsket är i princip lönlöst. Lärarna kommer förmodligen aldrig lära sig ditt namn ändå och om de gör det kommer de inte tänka på det då de rättar tentan.
Läs inte kursböckerna fem gånger för att dämpa din tentaångest. Kanske en tredjedel av min klass stoltserar med hur många timmar de lagt ner och hur många gånger de läst böckerna. Man får väl erkänna att man känner någon form av skadeglädje när man sedan prickar tentan bättre än dessa. Försök koppla undan skitsnack om hur mycket du läst och fokusera på att lära dig det du gör istället. På ditt eget sätt.
Sådär. Det var vad jag kom att tänka på spontant. Ni får gärna passa på att fråga mig om vad som helst, så kan jag bygga ut denna matnyttiga guide ytterligare!
Eftersom att många av mina vänner och läsare står i begrepp att välja vad som skall hända för dem de kommande åren tänkte jag att jag skulle kunna ge er en riktig guide i hur det är att plugga på en högskola, eller som i mitt fall, ett universitet. Så att ni slipper att
1) gå på totalt meningslösa föreläsningar där högskolans mest inkompetenta, gråaste och mest oinspirerade människa står och försöker uppmana en att läsa vidare.
2) gå omkring på en mässa där de olika universiteten/högskolorna försöker ragga ditt intresse genom att säga att de har ?världens bästa högskola? och bjuda på diverse gratis krafs såsom godis, reflexer, pennor, vattenflaskor och armband i gummi. Bara för att Växjö gav mig en vattenflaska och hade bäst godis så är det inte lika med att det är en bra högskola. Hade de gett mig en öl kanske jag låtit mig luras. Men bara då. I vilket fall: bara för att personen på Linköpings högskolas plansch hade vitast tänder innebär det inte att en gratis tandblekning ingår i utbildningen.
3) Gå på en massa myter utan substans. Förmodligen myntade av en totalt okunnig SYO eller studierektor.
Förslaget kom från allas vår libertarian Malmberg och jag tyckte först att det kändes lite tråkigt. Men jag insåg nu att nyttan av guiden väger över eventuellt tråk. Dessutom skall jag försöka vara en motpol till den där inkompetenta, gråa och oinspirerade människan som många av er redan blivit utsatta för. Den utlösande faktorn var just en sådan människa som jag råkade kolla på i fem minuter och närapå somnade stående. Nåja. Let's get started.
Mytdödning:
"Matte C måste du läsa om du vill komma in någonstans": Fel, fel, fel, fel. När jag sökte kollade jag runt vad det fanns för krav för olika utbildningar. I princip inga samhällsutbildningar kräver mer än den obligatoriska matten (matte B). Sedan är det ett jävla hopp till ingenjörsutbildningarna som kräver typ matte F. Den enda kurs jag hittat som krävde varken mer eller mindre än matte C var civilekonomprogrammet.
Slutsats: Nöj dig med matte B eller läs varenda mattekurs.
"Om du inte läser samhäll eller natur kommer du inte kunna gå vidare till högskolan": Ungefär samma svar som ovan. Jag läste samhäll/samhäll i tron att det skulle ge mig bra högskolebehörighet. Jag läste till exempel historia C. För att läsa historia på universitetet krävs Historia A. Vafan?! Samma gäller i princip alla samhällsämnen.
Slutsats: Vill du komma in på allt, läs natur. Annars kan du läsa vad fan du vill. Samhällsprogrammet ger dig inte mer behörighet än bygg. I princip.
"Människor på universitetet är smarta": Nej. Många på universitetet är riktigt, riktigt dumma. Ibland undrar man hur vissa klarade mellanstadiet. Var inte orolig för att du kommer att vara dummast på din kommande utbildning. Du behöver dock inte vara orolig för att vara smartast heller. Det finns olika kategorier av korkade människor. Man skulle grovt kunna dela in dem enligt följande:
1. De som fått 0,5 poäng extra poäng på högskoleprovet på grund av fem års yrkeserfarenhet.
2. De som läst upp sina betyg från 8 till 20 på komvux.
3. De som gick typ strömmande media och hade höga snittbetyg.
4. De som fick bra betyg på gymnasiet för att de pluggade femton timmar/dygn men egentligen är totalt befriade från IQ och rationellt tänkande.
5. De som var bättre lämpade för gymnasiemetoden än universitetsmetoden. Till den kategorin hör jag känner jag. Mer om detta senare.
"Det är bäst för karriären att börja plugga direkt": Nej. Om man är en s.k. karriärmänniska eller streber som oroar sig för att tiden skall springa ifrån en om man inte hoppar på något seriöst direkt, så har man fel. Man kan gott vänta ett par år innan man börjar plugga om man känner för det. Man har så att säga inte bråttom. Själv känner jag att jag kommer ångra att jag inte reste jorden runt och dödade hjärnceller ett år innan jag gav mig in på att utbilda mig till en tråkig, dryg och lönnfet jävel.
FAQ:
"Hur mycket pengar får man i bidrag? Lån?": Alltid mycket fel runt sån här skit. SYO vet inget och chansar. Man får 2500 i bidrag om man pluggar heltid. Sedan kan man låna upp till ytterligare ca. 7000. Totalt 9500 således. Det är rätt bra ränta på lånet, men eftersom att det är ett statligt lån så kan du inte välja hur snabbt du sedan vill betala tillbaka skiten, vilket kan vara frustrerande. Man kan också få bostadsbidrag.
Du får tjäna genom arbete max dra in 50 lax under ett kalenderhalvår, annars får du i efterhand betala tillbaka lån/bidrag. Kommer förmodligen hända med mig.
"Är det svårare än i gymnasiet?": Det korta svaret är ja. Jag vill dock utveckla mig. Gymnasiet och högskola är två helt olika institutioner. För det första läste du kanske upp mot tio olika ämnen samtidigt i gym medan du läser ett ämne på universitetet. Det innebär att man kan motivera sig till att plugga på ett annat sätt; man vet att man kommer att ha nytta av det man läser (vem orkade plugga på ett estetisk verksamhets-prov?) och man slipper hålla ordning på vad man har att göra i massa olika ämnen. Det är alltså bra för slarvern, det vill säga mig.
Däremot är det mycket, mycket högre krav på att man verkligen skall kunna saker. Och det är mycket, mycket mer man skall kunna. Vi har förvisso fått ha med oss böckerna på de flesta tentorna, men det material man skall behärska kan röra sig om över 1000 sidor. Inte som i gymnasiet när man suckade över ett 50 sidors historieprov där halva sidorna dessutom täcktes av bilder. En annan sak man kan säga är att det inte går att ordbajsa sig ur en tenta. Det genomskådas. Det är inte bra för mig.
När vi började på utbildningen sades det att vi skulle betrakta det som ett heltidsjobb: plugga 8 timmar/dag. Jag skrattade hjärtligt då, men det har klingat av ganska rejält. Fem timmar snittar jag nog i varje fall, och jag känner ändå att jag inte hinner med.
"Hur mycket går man i skolan?": Vi snittar ungefär 2/tim dag schemalagt. Det innebär stort utrymme för chill och kanske någon dag i veckan ledigt men samtidigt krav på självdisciplin. På gymnasiet kunde man bara infinna sig och klara betyget utan att plugga. Nu måste man använda sin fritid åt att göra det. Man behöver dessutom en studieteknik. Det är dåligt för mig.
"Är det mycket fester som student?": Ja. Vill du hänga med kårfolket så finns det fester. Sittningar lite då och då. Oftast finns det också en bar kopplad till universitetet som är öppen då och då och tar runt en tjuga ölen. Kårfolk är kårfolk, så om man inte gillar det så har man i annat fall tillräckligt med lediga dagar för att kunna festa en del mer. Ekonomin är en begränsande faktor, men det finns ju alltid knep. Plunta, tysk fulöl, mäsk(?!), you get it... Jag bor dock hemma samt jobbar lite vid sidan, varför jag inte behövt utveckla några färdigheter i YPK-mentalitet.
"Är kurslitteraturen så dyr som många säger?": Ja. Det varierar givetvis från kurs till kurs, men som det är nu snittar en kursbok på ca. 300 kr. Jag bränner för närvarande i genomsnitt 1000 kr/mån på att köpa böcker. Det känns sjukt. Är man däremot av den oslöa naturen finns det en schysst marknad för begagnat som brukar ligga runt halva priset. Går att hitta på internet, men mitt förslag är att under nollningen slicka stjärten på någon som går en årskurs över och på så sätt skaffa en fast förbindelse där du utan ansträngning blir försedd med begagnade böcker.
"Kommer det att löna sig att plugga?": Givetvis en omöjlig fråga att besvara. Förr var universitetsutbildning likställt med toppjobb. Det var när alla som läste vidare var män. Numera är det ca. 60 % kvinnor som läser vidare och då heter det att "utbildningen är inte det viktigaste. Man måste ha bra personkemi också". Idag är akademiska studier ett ekonomiskt risktagande som ofta slutar på minus. Patriarkatet är hårt mot människan.
Man kan kika in arbetsmarknadsbarometrar och annat krafs innan man söker, men egentligen är man ju fel ute om man skall välja utbildning efter efterfrågan på marknaden; brinner man för något så kommer man få ett jobb inom det yrke man intresserar sig för. No problems.
En sak att poängtera i sammanhanget är också att utbildning inte endast är en ekonomisk investering. Det är ju kul att vara bra på någonting också! Fackkunskaper gör att man ser världen på ett annat sätt, det skall man inte glömma.
Övriga tips:
Ställ dig i bostadskö. NU! Det tar en minut på internet. Skall du plugga i en storstad är köerna för en schysst lägenhet upp till fem år. Säg åt era småsyskon att ställa sig också. I Göteborg gör du det via SGS Studentbostäder. Jag skämtar inte här. Ställ er i kö oavsett om du vet vad du ska göra efter gym eller inte. Det finns inget att förlora på det.
Slicka inte röv på läraren. Du blir bara hatad och fjäsket är i princip lönlöst. Lärarna kommer förmodligen aldrig lära sig ditt namn ändå och om de gör det kommer de inte tänka på det då de rättar tentan.
Läs inte kursböckerna fem gånger för att dämpa din tentaångest. Kanske en tredjedel av min klass stoltserar med hur många timmar de lagt ner och hur många gånger de läst böckerna. Man får väl erkänna att man känner någon form av skadeglädje när man sedan prickar tentan bättre än dessa. Försök koppla undan skitsnack om hur mycket du läst och fokusera på att lära dig det du gör istället. På ditt eget sätt.
Sådär. Det var vad jag kom att tänka på spontant. Ni får gärna passa på att fråga mig om vad som helst, så kan jag bygga ut denna matnyttiga guide ytterligare!
