Det har hänt en hel del sedan mitt senaste inlägg. Skövde är gjort. Gjort med stor emfas skall tilläggas. Håkan Hellström har släppt en ny skiva. Förmodligen hans hittills bästa men det återstår att se. Sist men inte minst är jag numera ägare av en 16 GB iPhone. Jag vet att konsumtion inte gör en lycklig. Men iPhone gör en lycklig.

Eftersom att många av mina vänner och läsare står i begrepp att välja vad som skall hända för dem de kommande åren tänkte jag att jag skulle kunna ge er en riktig guide i hur det är att plugga på en högskola, eller som i mitt fall, ett universitet. Så att ni slipper att
1) gå på totalt meningslösa föreläsningar där högskolans mest inkompetenta, gråaste och mest oinspirerade människa står och försöker uppmana en att läsa vidare.
2) gå omkring på en mässa där de olika universiteten/högskolorna försöker ragga ditt intresse genom att säga att de har ?världens bästa högskola? och bjuda på diverse gratis krafs såsom godis, reflexer, pennor, vattenflaskor och armband i gummi. Bara för att Växjö gav mig en vattenflaska och hade bäst godis så är det inte lika med att det är en bra högskola. Hade de gett mig en öl kanske jag låtit mig luras. Men bara då. I vilket fall: bara för att personen på Linköpings högskolas plansch hade vitast tänder innebär det inte att en gratis tandblekning ingår i utbildningen.
3) Gå på en massa myter utan substans. Förmodligen myntade av en totalt okunnig SYO eller studierektor.

Förslaget kom från allas vår libertarian Malmberg och jag tyckte först att det kändes lite tråkigt. Men jag insåg nu att nyttan av guiden väger över eventuellt tråk. Dessutom skall jag försöka vara en motpol till den där inkompetenta, gråa och oinspirerade människan som många av er redan blivit utsatta för. Den utlösande faktorn var just en sådan människa som jag råkade kolla på i fem minuter och närapå somnade stående. Nåja. Let's get started.


Mytdödning:

"Matte C måste du läsa om du vill komma in någonstans": Fel, fel, fel, fel. När jag sökte kollade jag runt vad det fanns för krav för olika utbildningar. I princip inga samhällsutbildningar kräver mer än den obligatoriska matten (matte B). Sedan är det ett jävla hopp till ingenjörsutbildningarna som kräver typ matte F. Den enda kurs jag hittat som krävde varken mer eller mindre än matte C var civilekonomprogrammet.
Slutsats: Nöj dig med matte B eller läs varenda mattekurs.

"Om du inte läser samhäll eller natur kommer du inte kunna gå vidare till högskolan": Ungefär samma svar som ovan. Jag läste samhäll/samhäll i tron att det skulle ge mig bra högskolebehörighet. Jag läste till exempel historia C. För att läsa historia på universitetet krävs Historia A. Vafan?! Samma gäller i princip alla samhällsämnen.
Slutsats: Vill du komma in på allt, läs natur. Annars kan du läsa vad fan du vill. Samhällsprogrammet ger dig inte mer behörighet än bygg. I princip.

"Människor på universitetet är smarta": Nej. Många på universitetet är riktigt, riktigt dumma. Ibland undrar man hur vissa klarade mellanstadiet. Var inte orolig för att du kommer att vara dummast på din kommande utbildning. Du behöver dock inte vara orolig för att vara smartast heller. Det finns olika kategorier av korkade människor. Man skulle grovt kunna dela in dem enligt följande:
1. De som fått 0,5 poäng extra poäng på högskoleprovet på grund av fem års yrkeserfarenhet.
2. De som läst upp sina betyg från 8 till 20 på komvux.
3. De som gick typ strömmande media och hade höga snittbetyg.
4. De som fick bra betyg på gymnasiet för att de pluggade femton timmar/dygn men egentligen är totalt befriade från IQ och rationellt tänkande.
5. De som var bättre lämpade för gymnasiemetoden än universitetsmetoden. Till den kategorin hör jag känner jag. Mer om detta senare.

"Det är bäst för karriären att börja plugga direkt": Nej. Om man är en s.k. karriärmänniska eller streber som oroar sig för att tiden skall springa ifrån en om man inte hoppar på något seriöst direkt, så har man fel. Man kan gott vänta ett par år innan man börjar plugga om man känner för det. Man har så att säga inte bråttom. Själv känner jag att jag kommer ångra att jag inte reste jorden runt och dödade hjärnceller ett år innan jag gav mig in på att utbilda mig till en tråkig, dryg och lönnfet jävel.


FAQ:

"Hur mycket pengar får man i bidrag? Lån?": Alltid mycket fel runt sån här skit. SYO vet inget och chansar. Man får 2500 i bidrag om man pluggar heltid. Sedan kan man låna upp till ytterligare ca. 7000. Totalt 9500 således. Det är rätt bra ränta på lånet, men eftersom att det är ett statligt lån så kan du inte välja hur snabbt du sedan vill betala tillbaka skiten, vilket kan vara frustrerande. Man kan också få bostadsbidrag.

Du får tjäna genom arbete max dra in 50 lax under ett kalenderhalvår, annars får du i efterhand betala tillbaka lån/bidrag. Kommer förmodligen hända med mig.

"Är det svårare än i gymnasiet?": Det korta svaret är ja. Jag vill dock utveckla mig. Gymnasiet och högskola är två helt olika institutioner. För det första läste du kanske upp mot tio olika ämnen samtidigt i gym medan du läser ett ämne på universitetet. Det innebär att man kan motivera sig till att plugga på ett annat sätt; man vet att man kommer att ha nytta av det man läser (vem orkade plugga på ett estetisk verksamhets-prov?) och man slipper hålla ordning på vad man har att göra i massa olika ämnen. Det är alltså bra för slarvern, det vill säga mig.

Däremot är det mycket, mycket högre krav på att man verkligen skall kunna saker. Och det är mycket, mycket mer man skall kunna. Vi har förvisso fått ha med oss böckerna på de flesta tentorna, men det material man skall behärska kan röra sig om över 1000 sidor. Inte som i gymnasiet när man suckade över ett 50 sidors historieprov där halva sidorna dessutom täcktes av bilder. En annan sak man kan säga är att det inte går att ordbajsa sig ur en tenta. Det genomskådas. Det är inte bra för mig.

När vi började på utbildningen sades det att vi skulle betrakta det som ett heltidsjobb: plugga 8 timmar/dag. Jag skrattade hjärtligt då, men det har klingat av ganska rejält. Fem timmar snittar jag nog i varje fall, och jag känner ändå att jag inte hinner med.

"Hur mycket går man i skolan?": Vi snittar ungefär 2/tim dag schemalagt. Det innebär stort utrymme för chill och kanske någon dag i veckan ledigt men samtidigt krav på självdisciplin. På gymnasiet kunde man bara infinna sig och klara betyget utan att plugga. Nu måste man använda sin fritid åt att göra det. Man behöver dessutom en studieteknik. Det är dåligt för mig.

"Är det mycket fester som student?": Ja. Vill du hänga med kårfolket så finns det fester. Sittningar lite då och då. Oftast finns det också en bar kopplad till universitetet som är öppen då och då och tar runt en tjuga ölen. Kårfolk är kårfolk, så om man inte gillar det så har man i annat fall tillräckligt med lediga dagar för att kunna festa en del mer. Ekonomin är en begränsande faktor, men det finns ju alltid knep. Plunta, tysk fulöl, mäsk(?!), you get it... Jag bor dock hemma samt jobbar lite vid sidan, varför jag inte behövt utveckla några färdigheter i YPK-mentalitet.

"Är kurslitteraturen så dyr som många säger?": Ja. Det varierar givetvis från kurs till kurs, men som det är nu snittar en kursbok på ca. 300 kr. Jag bränner för närvarande i genomsnitt 1000 kr/mån på att köpa böcker. Det känns sjukt. Är man däremot av den oslöa naturen finns det en schysst marknad för begagnat som brukar ligga runt halva priset. Går att hitta på internet, men mitt förslag är att under nollningen slicka stjärten på någon som går en årskurs över och på så sätt skaffa en fast förbindelse där du utan ansträngning blir försedd med begagnade böcker.

"Kommer det att löna sig att plugga?": Givetvis en omöjlig fråga att besvara. Förr var universitetsutbildning likställt med toppjobb. Det var när alla som läste vidare var män. Numera är det ca. 60 % kvinnor som läser vidare och då heter det att "utbildningen är inte det viktigaste. Man måste ha bra personkemi också". Idag är akademiska studier ett ekonomiskt risktagande som ofta slutar på minus. Patriarkatet är hårt mot människan.

Man kan kika in arbetsmarknadsbarometrar och annat krafs innan man söker, men egentligen är man ju fel ute om man skall välja utbildning efter efterfrågan på marknaden; brinner man för något så kommer man få ett jobb inom det yrke man intresserar sig för. No problems.

En sak att poängtera i sammanhanget är också att utbildning inte endast är en ekonomisk investering. Det är ju kul att vara bra på någonting också! Fackkunskaper gör att man ser världen på ett annat sätt, det skall man inte glömma.


Övriga tips:

Ställ dig i bostadskö. NU! Det tar en minut på internet. Skall du plugga i en storstad är köerna för en schysst lägenhet upp till fem år. Säg åt era småsyskon att ställa sig också. I Göteborg gör du det via SGS Studentbostäder. Jag skämtar inte här. Ställ er i kö oavsett om du vet vad du ska göra efter gym eller inte. Det finns inget att förlora på det.

Slicka inte röv på läraren. Du blir bara hatad och fjäsket är i princip lönlöst. Lärarna kommer förmodligen aldrig lära sig ditt namn ändå och om de gör det kommer de inte tänka på det då de rättar tentan.

Läs inte kursböckerna fem gånger för att dämpa din tentaångest. Kanske en tredjedel av min klass stoltserar med hur många timmar de lagt ner och hur många gånger de läst böckerna. Man får väl erkänna att man känner någon form av skadeglädje när man sedan prickar tentan bättre än dessa. Försök koppla undan skitsnack om hur mycket du läst och fokusera på att lära dig det du gör istället. På ditt eget sätt.


Sådär. Det var vad jag kom att tänka på spontant. Ni får gärna passa på att fråga mig om vad som helst, så kan jag bygga ut denna matnyttiga guide ytterligare!