I brist på bildbevis får husbilen vänta. Jag hann skriva litet på tåget hem idag, faktiskt. Det här är tillägnat alla mina vänner som, liksom mig, har allt för mycket fritid för att utnyttja denna till att endast diskutera viktiga saker såsom mening med livet och varför en boxningsring är kvadratisk.


Det finns en del universella saker som är gemensamma för alla kulturer. Romantikern brukar säga kärleken överbryggar alla sociala och kulturella värden, pessimisten ondskan finns i världens alla hörn och den religiöse att tron på en övre makt är en mänsklighetens arketyp. Jag skulle dock vilja införliva ytterligare en, kanske något mindre anspråksfull ingrediens, i den allmänmänskliga bullsmeten. Nämligen samtalet som inleds med frågan "vad hade du gjort om du hade fått xxx-miljoner kronor?".

Jag har spenderat åtskilliga timmar med i princip varenda människa av den brokiga skara som jag kallar för mina vänner med att fantisera hur jag hade spenderat en sådär omöjligt stor förmögenhet. Först måste man givetvis utreda hur man fick pengarna. Annars blir det inte trovärdigt. En lottovinst kanske, ett arv från någon avlägsen släkting, en mångmiljardär som blivit galen och av någon helt ogrundad anledning bestämmer sig för att bjussa dig på ett par millar eller kanske - klassikern - att man hittar en halv miljard eller liknande belopp i en väska på marken. Mitt farmför en sådär bara, hoff tjofs. Dialogen kan se ut enligt följande.

(Jag och Polare gåendes i tystnad)
Polare: "Vad hade du gjort om du fått tio miljoner?"
Jag: "Vadå, hur skulle jag få det?"
Polare: "Vet inte, vad som helst typ. Om du hittade en väska här mitt framför oss nu med tio miljoner."
Jag: "Eh... jag hade..." (fortsättning)

Om man kör på väskvarianten måste man alltid - innan man går över till hur man skall förfoga över förmögenheten - diskutera de säkerhetsåtgärder som måste vidtas. Någon måste ju sakna den där halvmiljarden, liksom. Personer som går omkring med en halv miljard i kontanter i en väska tillhör med största sannolikhet den kategorin människor som kan knäcka både den ena och den andra kroppsdelen för betydligt mindre. Efter långa och högst sofistikerade diskussioner med mina längsta och mest högst sofistikerade kamrater har jag kommit fram till att man skall plocka upp väskan diskret, därefter gömma den i ett par timmar i närheten av fyndplatsen för att försäkra sig om att ingen sitter och lurpassar i närheten. Sedan återvänder och gräver ner skiten i djupt, djupt långt, långt in i skogen. När detta är gjort skall man vänta i ett år minst innan man börjar realisera sina vildaste drömmar.

De där vilda drömmarna blir oftast vildare och vildare desto längre man låter samtalet fortgå. Efter att ha kört några löjliga resonemang om att man skulle fortsätta leva sitt vanliga liv och inte strö pengarna runt sig börjar man det som är det roliga. I och med att fantasierna förvildas medan samtalet fortgår behöver man ofta justera upp det där beloppet man börjat med. Sade man tio miljoner från början så räcker det ju knappast till att bygga en egen ö i Stilla Havet med två nöjesfält, en helikopter, trehundra tjänare, en artificiell undervattensgrotta av rubin, ett zoo med utrotningshotade djur, ett trehundra fots fartyg och en brud så snygg att hon orimligen kan älska dig för något annat än dina pengar. Till det räcker ju inte de där tio miljonerna, men om någon är oförsiktig nog att tappa en väska med tio miljoner så kan de lika gärna tappa tio miljarder. Beloppets totala absurditet är i detta läget inte längre ett problem.

Efter att man har bestämt allt man skulle göra kommer man - eller åtminstone jag - fram till att man nog blivit en ganska patetisk människa och olycklig om man hade haft sådär mycket pengar. Dessutom är det ju helt orimligt, jag menar, vem fan skulle tappa en väska med tio miljarder spänn i? Och så avfärdar man hela diskussionen med ett "men det hade varit rätt gött ändå", har något sådär drömskt i blicken under ett par sekunder för att sedan börja snacka om något annat.

Jag är beredd att säga att jag är långtifrån ensam om att ha haft denna diskussion ett otal gånger. Egentligen handlar det väl inte så mycket om att man är en girigbuk som vill lägga hela världen under sig, utan snarare om att det är en oerhört bra tidsdödare att låta ett samtal urarta på det vis det alltid gör om man låter det utgå från premissen att man helt plötsligt får tillgång till en ofantlig summa pengar. Det finns bara naturlagarna som kan sätta ett limit för vad fan man kan hitta på.

Och till och med dem kan man säkert upphäva med rätt summa pengar i fickan.