Titeln anspelar givetvis på det mycket underskattade samt underanvända uttrycket "väntans tid är över". Underskattat för att det är klingar sådär skönt pilsnerfilmigt och underanvänt därför att det är jävligt flexibelt; "väntans tid är över" passar perfekt att använda i så vitt skilda situationer som när Jesusbarn sätts till jorden och när man äntligen får dra en go baj efter att man gått och hållt sig ett par timmar för mycket. Exempelvis. Jag var tvungen att förklara rubrikens fyndighet eftersom, att jag underskattar mina lyckliga läsares lätt lättjefulla läshuvuden.

I vilket fall, tentans tid är över, vilket är jävligt skönt. Två månaders, eller mer sanningsenligt två veckors, överjävligt pluggande kulminerade i torsdags genom en så kallad tentamen. Efter fem timmars frenetiskt skrivande med rövsvett och gröthjärna som följd begav jag mig tillsammans med Boris och Kristofer till Romerska Badet - mitt nya favoritplace - och drack öl, badade bastu med tillhörande kallbad och käkade ölkorv. Definitionen på frihet, typ.

Därefter var det tentaförfest. Gott doftande och med muntert lynne drack vi varandra till, skrålade och sjöng. Planen var att vi skulle göra stan, men när vi runt klockan tre började vandra längs Avenyn i syfte att finna lyckan på något nerspytt dansgolv insåg vi att saker och ting stänger tre. Så det blev Burger King istället. De hade inget nerspytt dansgolv. Men de hade hamburgare. Och pommes fritts. Och ketchup. Och en stor neger som satt och glodde på mig i ett hörn. Ursäkta den politiska inkorrektheten; eftersom att jag själv är vit innebär det ju att neger blir ett skällsord då jag tar det i min mun. Varför kan man fråga sig, men det tänker jag inte reflektera över närmre här och nu. Förresten kan man inte ta något i sin mun när man bloggar.

Den andra slutsatsen kopplad till det faktum att klockan var tre på morgonen, var att även spårvagnschaufförer måste sova. Detta innebar att natten avslutades med en hissnande svarttaxifärd genom den pulserande förvårsnatten (nytt ord!). Chauffören var från Irak och jag vill minnas att vi förde en intressant diskussion om den amerikanska närvaron i landet.

Kort sagt: en skön dag. Den nyvunna lyckan lär dock vara av kortvarig art. Imorgon börjas det igen. Nya böcker att köpa och läsa. Nya plikter att försumma. Dessutom skall jag ta igen två veckors frånvaro av socialt umgänge som innebär en jävla massa träffande av folk.