Hade föreläsning i immaterialrätt idag. Tre timmar. Medelålders man med begynnande ölmage och gråhår. Inte de bästa förutsättningarna med andra ord, men som en av de inbyggda fördelarna med låga förväntningar är att man lätt kan bli glatt överraskad. Som ni kanske gissat blev jag det. Det var en riktigt go gubbe, för att anamma min nyvunna göteborgsidentitet, och han kom med vissa infallsvinklar som framkallade en sorts aha-upplevelse. Det händer typ en gång varannat år, så jag känner mig lite tvungen att skriva om det. Jag varnar således för substans och löjlig sensmoral i inlägget.

Han talade alltså om immaterialrätt. Det innefattar till exempel upphovsrätt med fildelning som ett konkret exempel. Upphovsrätten innebär i teroin att exemeplvis att JK Rowling måste acceptera varenda liten pryl som är sprunget ur hennes epos; filmen, de löjliga plastfigurerna, de löjliga samlingskorten, de skitkassa datorspelen, det äckliga godiset etc. Allt ger JK Rowling licenspengar. Det innebär, för er som inte fattar galoppen, att JK Rowling är jävligt tät. Snuskigt rik. Obscent välbeställd. Det är en galet dollartät industri. På grund av alla dumma ungar med dumma föräldrar som köper allt krafs runtom Harry Potter finns det oerhörda krafter som gör allt för att marknadsföra filmerna då de kommer ut för att locka biobesökare, filmköpare, leksaksbrukare, kortsamlare, godisätare, datorspelare och andra människor som är lost in Hogwarts.

Detta leder i sin tur till att man oböbhörligen (oavsett om man vill ligga med Rupert Grint (Ron) trots att han inte är snygg eller om man vill skjuta Daniel Radcliffe (Harry) även om han inte gjort en fluga förnär), blir mer eller mindre expert på Harry Potter. Detta statuerades snyggt på föreläsning genom en jämförelse av de retoriska frågorna:
1. "Hur många vet vad Indiens president heter och vilket parti denne företräder?". Damn! Det är ju trots allt världens största demokrati och jag vill ändå hävda att jag är hyfsat med i matchen vad gäller allmänbildning och världspolitik. Kongresspartiet? Nej, i sanningens namn inte en jävla aning. Pinsamt.

2. "Vad heter Harrys bästa kompisar? Och vad kan man köpa för godis på serveringsvagnen på Hogwartsexpressen?". Damn! Det vet ju varenda människa att det är Ron och Hermione. Av häxan med vagnen köper man "Bertie Botts bönor i alla smaker". Vet man inte det har man ju helt tappat fattningen! Pinsamt.

Dubbelt pinsamt. Vilken snedfördelning av kunskap! Jag vill dock använda mig av mellanstadieargumentet (som skrämmande nog också används av många människor över de tio) och hävda att "det var inte bara jag". Jag är alltså inte ensam om att inte veta vem som är president i Indien men samtidigt veta vad som serveras i Hogwartsexpressen. Som vanligt faller detta argument dock på att det egentligen bara gör saken än värre; en sådan felprioritering av vad vi väljer att fylla våra skallar med är skrämmande. Eller som föreläsaren valde att uttrycka sig: "Vi kan otrevligt jävla mycket om Harry Potter" och omvänt - vi vet otrevligt jävla lite om saker som de flesta är ense om är viktigare än "Bertie Botts bönor i alla smaker" eller att Quidditch går ut på att fånga den gyllene kvicken.

Återigen får man fastslå att money is power och att vi alla dansar som marionetter efter den ekonomiska pipan. Även om den slutsatsen för de flesta med någon form av tankeförmåga inte är någon nyhet, så är det bra att påminnas om det ibland. Och i olika varianter.

I helgen bär det av till Skövde för hotellvistelse och andra trevligheter. Varför och hur lär jag återkomma om på lämpligt forum. Förslagsvis här. Det kommer att bli vackert! Tills dess får ni plugga indisk nutidshistoria eller alternativt plöja igenom en JK Rowling-bok.

Who cares anyway?