Det har varit lite rossligt i halsen och täppt i näsan på bloggen under de senaste dagarana. Idéerna är dock inte försvunna. De lagras i en stor växande samt allt mer stinkande skithög i min skalle och i anteckningarna på min cell phone. Däremot har vädret varit så förbannat bra att jag inte riktigt orkat ta mig tid att sätta mig ner och pyssla om den med kuckelimuckmedicinoch andra förnödenheter. Det är dessutom på det viset, att jag imorgon beger mig till Österrike för att insupa EM-stämningen som med all förmodan råder där just nu och därför kommer bloggen lämnas utan min försorg i ytterligare ungefär en vecka. Den kommer givetvis inte dö för det, bara må jävligt kass och skrika som en bortskämd unge som inte får sitt måndagsgodis.

Det blir sex svettiga män i en redan allt för sexig och svettig husbil som ger sig ut på korståg för att erövra den europeiska kontinenten. Bilen, en Mercedes Transporter från 1987, är ombyggd till en husbil. Växelspaken sitter av någon anledning tvärtom vad man är van vid, man lägger i ettan genom att dra spaken bakåt, tvåan genom att dra den framåt och så vidare. Vindrutetorkarna har lyxigt nog tre olika hastighetslägen. Det är dock i det närmsta omöjligt att se skillnad på dem; de går mellan långsamt, lite långsammare och långsamt.

Vi köpte den för tjugotusen, ett jävla kap, och nu bär det alltså av. Vi var ute på utflykt med den igår och jag kan med viss stolthet säga att vi lyckades komma upp i 110 i nedförsbacke på motorvägen. Vi får hoppas att vi åtminstone tar oss utanför Sverige innan motorn kokar, däcken lossnar och bromsarna slutar att fungera. Hur som haver, det skall bli skönt att lämna köttbulleland för ett tag. Bloggandet kommer att återupptas med bra intensitet runt den 16 juni.

Lev gott tills dess, så hörs vi!