Tre av fyra unga tjuvläser andras sms. 99 av 100 invänder dock att denna spionverksamhet är fel. Vad säger detta? Att sms-generationen är moraliskt dekadent och hycklande? Att vi är så förbannat osäkra på vår partner att vi måste gå in och kontrollera att denne inte håller på med något slags digitalt vänsterprassel?

Och vad grundar vi i sådana fall denna osäkerhet på? Att vi själva är likadana, förmodligen. Det påvisar tydligt hur våra moraliska krav inte på långa väg korresponderar med hur vi i praktiken förhåller oss till våra åsikter om hur man bör handla. Det pretentiösa medielandksapet har ersatt bibeln när det gäller att sätta upp ett ideal bestående av trogenhet, engagemang, respekt och annat som klingar vackert. Dock tycks det som att tron på Guds allseende öga var betydligt effektivare vad det gäller att tygla vår polygama och allmänt lättfrestade natur.

"Okej, det är fel att jag läser hennes sms, men hon kommer aldrig att få reda på det ändå", resonerar folk. "Det man inte vet tar man ingen skada av". Gud - däremot - hade ju sett det och skickat en dit man förtjänade. Jag är själv en tapper försvarare av att inte låta sig styras av irrationella moraliska doktriner, men på sätt och vis så säger det pojkaktiga i mig att det vore coolare om det hade varit så att Gud bjuder på ett brinnande inferno om en drägglande direktör gör sig skyldig till otrohet genom att tillbe Mammon en aning för mycket, istället för att Jan Guillou skall hytta med sitt tjocka finger åt vederbörande och skriva en bok om tjuvarnas marknad.

Nej, i en tid av sekularisering vill jag som kritisk juridikstuderande vända mig emot trenden och föreslå att vi ersätter rådande Brottsbalken (där majoriteten av brott och straff är samlade) mot Guds ord. Straffskalan skall vara ordnad efter Dantes "Den gudomliga komedin", genom att vi skickar våra förbrytare till ett fabricerat helvete, där det värsta slöddret hamnar längst ner och blir uppkäkade av Satan. Jag tror att tekniken gått tillräckligt långt för att man skulle kunna tillverka ett artificiellt dödsrike. Chef för hela placet, givetvis titulerad Satan och inte generaldirektör, skulle vara Janne Josefsson som enväldigt fick tolka bibeln och utdela lämpliga straff. Dennes lämplighet motiveras med att Janne med hjälp av en dold kamera kommer att kunna upptäcka även dem som begår brott i smyg (som att tjuvläsa sms) för att därefter ge dessa det straff de förtjänar. Janne har dessutom mångårig erfarenhet av att förstöra människors liv med åberopande av rättvisa och kommer därför göra ett fruktansvärt(!) bra arbete som Satan.

Otukt och andra okristenheter skulle effektivt utraderas. Jag, och majoriteten av den försoffade ungdom jag tillhör, hade hamnat långt ner i skiten och lärt oss att veta hut. Under tiden som vi är borta kunde samhället dessutom restaureras i enlighet med de gamla ideal som rådde under det utopiska 50-talet. Skolan är redan på god väg i denna progressiva utveckling, och utan vår närvaro skulle där kunna uträttas underverk för att förvandla vårat utbildningssystem till en flitig fabrikör av laglydiga medborgare.

Och jag vet: Jag är en grym på långsökta associationer som totalt spårar ur. Men idén med Janne med horn och svans fick mig till och med att begå ett av de största av misstag genom att skratta åt mig själv.