Jag sitter på tåget, på väg till jobbet. Jag är trött efter blotta fyra timmars sömn, en obefintlig frukost och ett sablars jävla tisdagshumör. Jag vill försöka sova den under den knappa timme som det tar för tåget att förflytta sig mellan Sandared och Göteborg. Förutsättningarna är goda; jag är som nämnt trött, jag har gott om utrymme för benen och vagnen är fri från störningsmoment. Då händer det som inte får hända.

I Bollebygd stiger tre medelålders damer på tåget. Jag ser liksom bara på deras uppsyn, något lite kalkonaktigt, hur jag inte kommer att få en blund på tåget. Damerna sätter sig. Damerna börjar prata. Under de ungefär 40 minuter som vi tvångssamåker avhandlar damerna följande ämnen:

- Mördarsniglar. De är ruskiga, men som tur är har de inte nått deras del av landet än. En av damerna, låt oss kalla henne dam 1, förklarar att hon inte nog kan poängtera vikten i att aldrig slänga sina gamla blomväxter i sin kompost; det är nämligen så att det kan finnas ägg på de köpta blommorna och man vill ju inte ta risken att de kläcks i ens kompost!

- En katt. Den har varit borta i två dagar. Sen kom den tillbaka. Detta samtal tog ungefär en kvart men jag lyckades inte uppfatta något mer av substans än just nämnda.

- Skor. Man skall ha hårda skor i hälen, sade dam 1. Dam 2 hade - efter att ha sett att dam 1 använde ECO-skor - köpt sig ett par. Dam 1 förklarade emellertid att märket aldrig är en garant för att skon skall vara hård i hälen. Dam 2 såg lite neslig ut, försökte desperat med att säga att skon i varje fall var bekväm, varpå dam 1 krossade det ynkliga mothugget genom att förklara att de skönaste skorna oftast var de sämsta för hälen.

- Träskor. Osökt kom man in på träskor, som ju är hårda i hälen. Dam 1 avfärdade dock träskoidén genom att konstatera att halkrisken var hög.

- En man som dött i lungcancer. "Han rökte som en borstbindare", förklarade dam 1.

- Dam 3 gjorde ett trevande försök att få en syl i vädret genom att förklara att hon tyckte att det var underligt att hennes son inte ville åka med till kusten nu när de hade en stuga där. Dam 1 skrattade till lätt och förklarade med ett sant lärarinnamanér att "så är alla barn i den åldern. De vill bara vara med sina kompisar hela tiden.".

Viktigt att nämna är också att damerna någonstans halvvägs plockade fram en termos och ett par kakor och spred en gemytlig fikadoft i vagnen.


Tåget stannar vid Liseberg. Jag går av tillsammans med Boris och vi lämnar de medelålders damerna som på ena sättet förstört min morgon och dag och på andra sättet förgyllt den.