Ibland undrar man varför vissa saker är som de är. Vem som var först med den korkade idén som sedan kommit att bli standard inom området. De stupidas pionjär, de blåstas innovatör. Skulle gå in och inhandla lite tentakost (läs redbull) imorse och kastade av vana ett öga på dagens löpsedlar. På GT:s löp stod att läsa något i stil med "Känd svensk artist gripen för våldtäkt". Bredvid rubriken hade man placerat en bild som förmodligen föreställer artisten.

Anledningen till att jag skriver förmodligen är för att bilden totalt innehöll typ tio pixlar, den var censurerad. Bilden föreställde alltså förmodligen artisten, men den hade lika gärna kunnat föreställa mig, Saddam Hussein eller en elefant i färd med att bestiga ett berg. Utan syrgas. Den givna frågan: vad är syftet med att visa en bild där man inte ens kan urskilja om det rör sig om en människa eller ej? Vad tillför den? En ny dimenson som man inte kunde utläsa av rubriken? Eller är det kanske en sån där 3D-bild som var populärt för ett tag sen, där man skall börja med att titta nära och fokuserat för att sedan långsamt öka avståndet?

Det måste vara någonting med folk och censurerade bilder. Någon typ av mystik. Det är snarare regel än undantag att man censurerar ansikten på bilderna. Vad är meningen med att visa bilden över huvudtaget när den inte föreställer någonting?! Förvisso: tidningen slipper att fylla igen det hål som annars varit där den meningslösa bilden är med något vettigt. För antagligen har de inte så mycket vettigt att skriva och hade de något vettigt att skriva skulle de inte göra det ändå. För folk vill inte läsa vettiga saker. En "känd artist" i kvällspressens ögon är en person som man kunde skymta i bakgrunden i idolkön där Carina Berg och Carolina Gynning svansade runt i Stockholm. Hade personen synts i en audition och blivit sågad av den fete mannen utan hår (eller den smale mannen utan hår) hade det förmodligen rört sig om en "folkkär" eller "superkänd" artist. GT har alltså en bild på en "kändis" som förmodligen inte är känd för mer än sig själv, sin familj och kompisarna i frimärkesamlarklubben. Och de har dessutom censurerat honom. Det känns nästan lite elakt. Mitt mål i livet är att få vara med på en censurerad bild i GT.

Jag har till min stora förtvivlan också tyckt mig observera ett förfall bland de personer som inte är censurerade; B-kändisarna. Var är profiler som Robison-Robban? Naken-Janne? Farmen-Kristina? Jag menar, bara en sån sak som att någon överhuvudtaget får ett smeknamn som Naken-Janne är ju totalt briljant. Det tydligaste tecknet på tusentals år av kulturell utveckling, det mest slående beviset på den mänskliga rasens överlägsenhet vad gäller intelligens och finess. Men vart har förebilder som Naken-Janne tagit vägen? Det är med sorg som jag säger att dagens B-kändisar inte håller samma mått.

Till och med de permanenta B-kändisarna har tappat stinget. De permanenta B-kändisarna är dem som inte har visat kuken eller brösten offentligt för att bli kända ett halvår och sedan faller i glömska. Jag snackar typ människor som Kicki Danielsson. När hennes pengar (vilka tycks sugas upp i affären med den gröna skylten) tog slut gjorde hon bara någon intervju om kampen mot alkoholismen och sedan hade hon råd med ytterligare en månads inmundigande. När det åter började tryta i kassaskrinet så såg hon till att köra rattfull, och så blev det lite ny publicitet och cash till att gå på Explorer ytterligare en månad. Ett skönt liv. Men var är Kicki Danielsson nuförtiden? Har hon fått en livstidssponsring av Vin & Sprit? Och var är Tomas Brolin? Dr. Alban? Vilka människor skall mina barn ha som förebilder när de växer upp? Är de borta, eller är det bara jag som inte hänger med längre?

Nej, det var bättre förr. I varje fall måste en kväll på Spy Bar varit betydligt roligare.