Det tycks som att test-epidemin nu slutligen nått mig. Jag är per princip emot utmaningstesterna, eftersom att jag per princip är emot allt som för tillfället är på tapeten(!). Nu ställs dock denna maxim mot min strävan efter att alltid vara en pålitlig kamrat. Min gode vän Johan Frick har nämligen utmanat mig på ett test som går ut på att avslöja sju sanningar om sig själv. Det bisarra i det hela är att en löjlig utmaning på internet skall få mig att skriva saker om mig själv som jag egentligen inte vill skriva. Jag skall återkomma med ett svar när tiden är mogen.

Tills vidare tänkte jag ägna mig åt något betydligt mera lättsamt, det vill säga inte vad som hände i Tjernobyl 1986. Nu hände det i och för sig säkert väldigt många fina och trevliga saker i Tjernobyl 1986. Någon gifte sig, någon vann på en lott (om de nu hade lotterier i forna Sovjet, vilket jag betvivlar. Vad var meningen med att vinna pengar där liksom. Ni förstår nog min poäng ändå.) Folk tycks dock tro att under hela 1986 så var det en enda årslång härdsmälta i Tjernobyl. Och den tänker jag inte skriva om trots att det säkert kunde bli en strålande(!) historia, eftersom att den är inte lättsam på något vis. Utropstecken inom parentes innebär att jag säger något fyndigt, på vilket sätt det är fyndigt får ni själva lista ut.

I vilket fall, något lättsamt var det. Jag råkade somna i tre timmar när jag kom hem i eftermiddags. När jag säger "råkade somna" menar jag inte att jag somnade när jag stod och bredde en smörgås. Jag menar att jag skulle sova en kvart men att väckarklockan och jag sedan inte ville samma sak. Så nu sitter jag här, ensam i min vakenhet. Min kropp tror att klockan är tolv på middagen fast klockan är tolv på natten. Det är snart dags för lunch säger magen. Min hjärna försöker säga till min mage att den är väldigt korkad och att jag inte kommer att steka en hamburgare till den, men den satan insisterar likt förbannad på att det är lunch. I vilket fall, jag har funderat på vad det finns för profiler i vår sköna värld som förtjänar all respekt och uppmärkasmhet. Jag kom av någon helt oförklarbar anledning att tänka på Arnold Schwarzenegger aldrig har fått vara föremål för mina reflektioner.

Arnold Scharznegger är den amerikanska drömmen personifierad. Han kom till USA med inget annat än svällande muskler, blev Hollywoodkändis och nu är han guvernör i landets största delstat. Det som gör det hela intressant är att Arnold med största sannolikhet aldrig blivit guvernör utan sitt kändisskap från skådespelarvärlden. Nej. Och? Okej: det som gör det hela intressant är att Arnold nog aldrig blivit guvernör utan att han, som världens kanske uslaste skådespelare, blivit känd. Det är inte helt omöjligt att folket i Kalifornien helt enkelt tröttnat på Arnolds skådespelarinsatser och av den anledningen röstade på honom som guvernör. Så att han inte skulle hinna producera flera filmer.

Jag tror dock inte att så är fallet. Jag tycker nämligen inte att en film med värdelösa skådespelarprestationer på något vis förstör en film. Ni som har hört Arnold säga "If it bleeds, we can kill it" (Predator) eller "Hasta la vista baby" (Terminator 2) förstår vad jag menar. Det är bra filmer. Anledningen till att det är bra filmer är för att regissören lyckats utnyttja Arnolds förmåga till det maximala. Inte minst i Terminator-filmerna. Den som kläckte idén att man kunde ursäkta Arnolds stela performance med att han är en robot från framtiden förtjänar ett nobelpris i att göra det bästa av situationen. Om det nu finns något sådant. Det borde det i varje fall göra. Man vänder liksom på hela kakan så att filmen blir bättre desto sämre Arnold är. Det blir till och med emotionellt i slutscenen då Arnold hissas ner i lavan och offrar sitt robotliv för verkligheten. Jag är slutar aldrig att förstummas då jag tänker på det.

Nu har Arnold alltså blivit guvernör i Kalifornien. Han är populär trots att han forftarande inte lärt sig engelska. Hans muskler har bytts ut mot småfethet. Hans one-liners mot politiska slagord. Hans politik vet jag inget om och jag tänker varken hylla eller kritisera den. Men Arnold är åtminstone bättre än Hitler, om vi talar om österrikare som blivit politiska ledare i ett annat land. Dessutom har han räddat världen från kriget mellan människor och robotar.