Vi lever i en ny tid. Den ekonomiska och kommunikativa tillväxten har provocerat fram en globaliserad marknad som medför många möjligheter, men också många problem. Ibland får denna på flera vis ohämmade och nyckfulla mekanism minst sagt oförutsägbara följder. Vem hade för hundra år sedan i sin vildaste fantasi kunnat tro att en gyllene mås med en grotesk clown på ryggen skulle sprida skräpmat världen över? Eller att det skulle vara billigare att skeppa sten från Kina och använda den i Sverige än att bryta den här? Det är galet. Det är ju för fan sten. Sten finns ju över allt. Det känns som att vi badar i sten i det här jävla landet, läs bara "Utvandrarna" där man får lämna hus och hemman för att det är mera sten i jorden än jord. Om någon skulle ha sagt till Columbus att vi om dryga femhundra år skulle hämta sten från Kina så hade han nog kallat oss galna. Och det kanske vi är förresten, men det är en annan fråga.

Hur som haver. Globalisering har fått oanade konsekvenser som ibland är mindre roliga och ibland mer roliga. Jag tänkte för en stund låta andra människor prata om de mindre roliga och istället ägna mig åt en av de mer roliga. Förvisso tycker nog inte alla att den är mer rolig, många tycker nog att den rent av är mycket mindre rolig. Men jag tycker att den är mer rolig och det är vad som är väsentligt. Låt mig nu efter denna kavalkad av snurriga upprepningar börja min lilla utläggning om en mer rolig konsekvens av globaliseringen:

Jag hörde för ett tag sedan på nyheterna att kopparstölderna har skjutit i höjden. Det handlar inte främst om stora tillslag där man stjäl typ tonvis med koppar, utan det är framför allt småtjyvandet som har ökat. Det vill säga, någon plockar ner stuprören från en villa, handtagen på dörrar eller olika kablar för att sedan sälja det till skrothandlare. Jag blev ganska förvånad när jag hörde om det. Vem fan snor stuprännor för att sälja liksom? Det var mestadels missbrukare, tydligen, och den ökade frekvensen av stölder troddes bero på att kopparpriset på den globala marknaden tredubblats under en period av ungefär ett år. Man får idag ungefär trettiofem kronor för ett kilo koppar.

Anledningen till de ökande priserna, i sin tur, är att Kinas ekonomi växer som en nyrakad raggarsträng (det vill säga fort). Kineserna, de stackarna, har tydligen ont om egen koppar och måste därför köpa vilket alltså i förlängningen har lett till att stackars Svenssons fått sina stuprör nedmonterade av knarkare. En del av kopparen borde emellertid komma tillbaka. Kineserna bygger ju TV-apparater och man har ju en del koppar i en TV. Med tanke på hur galna vi blivit i att handla platta skärmar så får vi tillbaka våra egna stuprännor nedproppade i en TV. Det luktar lite win-win-situation här. Knarkarna får råd med en ny sil, kineserna får köpa billigare koppar och vi får våra lyxiga TV-apparater billigare. Att våra stuprör ryker på köpet är egentligen inte så farligt. De flesta behöver ändå nya.

Mitt råd är att köpa dem i plast den här gången. Det lär dröja innan man börjar stjäla plast för att sälja till Kina. Men man vet ju aldrig, sådan är kapitalismen.