Det glädjer mig att se hur engagerade mina läsare är (av någon anledning som jag inte tänker spekulera i här, framför allt de av manligt kön) av hur vi i Sverige på bästa sätt skall lära oss om sexualiteten och allt vad detta innebär. Det tycks finnas många potentiella biologilärare ibland oss, även om deras eventuellt framtida elever kommer att gå ur klassrummet med vitt skilda föreställningar om hur saker och ting skall se ut.

Medan polemiken har fortgått här hemma har jag själv tagit mig en tur till Oslo för att, som det var tänkt, kolla in Norges uteliv såväl som kulturskatt. Det blev inte riktigt som jag tänkt, men jag hade kul ändå. Hur som haver, när jag kom hem för att se vad jag kan tänkas ha missat i nyhetsväg under dessa två dagars frånvaro finner jag till min stora (jag vet inte till vilket stora. Förvåning? Förskräckelse? Knappast) x att SVT hoppat av Sveriges genom tidernas största filmprojekt, nämligen filmatiseringen av "Arn". Public Service-bolaget tyckte inte att vad de hittills fått se från mångmiljonprojektet var till den belåtenhet man räknat med.

Detta får mig osökt att tänka på TV-serien "Talismanen". Förvisso: den kostade inte 200-miljoner att producera. Dock: Guillou fanns med som förgrundsfigur i projektet. För er som inte minns, "Talismanen" råmarknadsfördes 2003 som världens mest spännande serie. Många respekterade skådespelare, bra sändningstid, rutinerade Guillou och Mankell som manusförfattare. Det kunde väl knappast bli annat än en riktigt bra kriminalserie? Sanningen var en annan. "Talismanen" gick egentligen ut på att Mankell och Guillou - med stark betoning på Guillou - skulle roffa åt sig ytterligare medieexponering. Det var inte utan anledning som Guillou och Mankell dels själva var med i inslagen som promotade "Talismanen" och sedan även inplanterade sig själva i manuset - för att spela just sig själva!

Jan Guillou är som vi vet kanske en av vårt rikes mest bekräftelsekåta personer. Han är som en B-kändis som gör allt för att synas. Dock vet Guillou om att han är duktig, vilket i kombination skapar total självgodhet, för att inte säga hybris. I "Talismanen" får Guillou jättehybris. Och det är jätteroligt. Seriens huvudperson, den avstängde polisen Walton, har (av Loa Falkman!) fått i uppdrag att finna talismanen. Guillou är tydligen också expert på afrikanska skatter (kom ihåg att han spelar sig själv samt skriver manus och alltå försett sig själv med denna titel) och Walton söker därför upp denne för att examinera talismanen, som han har på en bild. Guillou och Walton sitter ute i Guillous vräkiga lantlya och diskuterar. Plötsligt ser man hur ett tiotal maskerade män med AK-4 börjar smyga sig närmre godset. Detta är för TV-tittarna totalt obegripligt, det finns ingenting tidigare i serien som insinuerat att Guillou eller Walton varit förföljda eller liknande. Det roliga är dock Guillous reaktion. Vad gör han? Vad hade man gjort om tio tungt beväpnade män omringar ens kåk? Sprungit? Ringt polisen? Gömt sig?

Inte Guillou i alla fall, detta totala geni. Guillou hämtar istället sin (förmodligen väldigt lyxiga) älgstudsare. Han slår upp sin ytterdörr och prickskjuter snyggt ner två av männen med automatkarbiner. Frågan är ju vem som, med jaktgevär och alldeles ensam, kommer på den totalt galna idén att försvara sig i en sådan situation? Det är förmodligen en väldigt liten skara människor, bestående av Sylvester Stalone, Bruce Willis, Arnold Schwarzenegger - och Jan Guillou. Skillnaden är bara att Jan Guillou varken har sprängande biceps eller någon som helst sex-appeal.

TV-publiken (ett antal miljoner) måste vid denna stund blivit uppfyllda med en smått surrealistisk känsla. Händer det här? Detta måste blivit ännu mer påtagligt då man sekunderna senare får en slutlig förklaring till denna omringning genom att Gert Fylking springer ut och ropar "Sluta skjut för helvete, det här är Blåsningen" (för er som inte vet var "Blåsningen" ett program som gick ut på att Fylking "blåste" svenska kändisar och spelade in det). Efter dessa scener avslutas avsnittet. Svenskarna sitter i chock. Hade vi sett rätt? För dem som fortfarande såg serien som seriös var nog frågorna många: vad kommer detta få för konsekvenser på händelseförloppet i serien? Vad ska hända med Guillou som nu har två liv på sitt samvete? Etc. Svaret på de båda frågorna är: Inget.

Jan Guillou släpps, han handlade i nödvärn, och för övrigt har händelsen ingen som helst påverkan på händelseförloppet i serien. Kort sagt: händelsen innebar endast att Jan Guillou på bästa sändningstid fick visa att han:
1) Är expert på afrikanska reliker
2) Är tapprare än sin fiktiva karaktär Hamilton
3) Äger dyra vapen, samt behärskar skyttets konst förträffligt
4) Kan komma undan med detta, trots att han begick dubbelmord (han är ju trots allt Jan Guillou)

Det går att säga mycket om Jan Guillou och otaliga retar sig på hans självgodhet. Själv älskar jag den. Jan är osvensk genom sin totala hybris, hans översittarpersonlighet och det faktum att i princip allt han gör syftar till att stärka sitt eget ego. Vi får hoppas att Arn-satsningen håller högre kvalitet än "Talismanen" men att vi ändå får se Guillou i en av huvudrollerna. Jag ska definitivt sitta som klistrad när den sänds.