Och så var det något som hände där på andra sidan Atlanten...
Denna utgångspunkt exkluderar förvisso inte möjligheten att reflektera kring de händelser som utspelar sig i politikens kölvatten. Valet av president i USA är förvisso världens viktigaste men det är också en show utan dess like. Åtskilliga miljoner dollars pumpas in i respektive kampanj. Populismen blir allt mer påtaglig ju närmre valdagen man kommer, smutskastningen mer krampaktig, de billiga tricken allt billigare. Vid ett radikalt utspel - som är nödvändigt för att skaffa uppmärksamhet - är gränsen mellan fiasko och succé hårfin. Hockey-morsan Palin blir busringd av några komiker och tror på fullaste allavar att det är frankrikes president Sarkozy som är i andra änden av luren. McCain refererar till "Joe the Plumber" (en metafor för den flitige amerikanske arbetaren) och det visar sig att snubben varken heter Joe eller är rörmokare. Obama köper TV-tid i de fem största TV-kanalerna och helt plötsligt börjar man tala om att pengar spelar en allt för stor roll i det amerikanska presidentvalet. No shit?!
Pins, kepsar, T-shirts och allsköns accessoarer finns till försäljning. Konfettin viner genom luften. Palin, "hockey-morsan", har blivit stylad för miljonbelopp just för att ge ett "casual" intryck. Obamas mormor dör i cancer dagen innan vallokalerna öppnar, McCain visar på självironi genom att spela Rocky-vinjetten då han kampanjar vikande opinionssiffror till trots. Det är valvaka i Sverige, Filip & Fredrik leder den i kanal 5 och i Chicago bakar man paj för fulla muggar för att fira den kommande segern. Det svenska valet får mindre uppmärksamhet i Sverige än det amerikanska. Och ändå får vi inte ens rösta, utan nöja oss med en schaskig åskådarplats.
Det amerikanska presidentvalet har på många vis karaktären av en show. I skuggan av detta är det emellertid mycket lätt att glömma de praktiska och högst verkliga verkningar detta val kommer att föra med sig inte bara i USA utan även i Sverige och övriga delar av världen. Det är USA som för tillfället ockuperar (?) Irak och Afghanistan. Det är USA som låser in människor på Guantanaom Bay. Det är USA, eller företag med bas i landet, som har initierat den finanskris vars följder vi ännu inte kan utvärdera. Från USA kommer så även McDonalds och Gud vet hur vi skulle klara oss utan BigMac och Happy Meals som snart är en integrerad del av den svenska folksjälen.
God bless America!
Även om pengar kan fixa kepsar och knappar så får man ändå inte glömma bort att det finns tusentals människor som arbetar helt ideellt. Som ringer runt, knackar dörr och jobbar för den kandidat de tror på.
Man kan tycka vad man vill om USA, om hur deras val fungerar eller den enorma betydelse pengar har. Men glöm inte att den första svarta presidenten valdes inatt efter 250 år nåt som nation, det var det högsta valdeltagandet på 44 år. Dessutom slapp vi en Bush eller någon annan gubbe som fortfarande lever kvar i Kalla Kriget.
Obama vill stänga Guantamo och vill ta USA från Irak. Det återstår förstås att se när detta nu sker. Jag tror dock får vara lite naiv och tro att "change" är här.
v: Självklart. Det går emellertid aldrig att förneka det faktum att en amerikansk president - för att nå dit han är - måste sätta på sig spenderarbyxorna. Detta medför givetvis en risk att den nyutnämnde presidenten "står i skuld" till olika intressegrupper.
Som sagt är jag glad att Obama vann och hävdar inte att han är skyldig till kriget i Irak eller existensen av Guantanamo Bay. USA som nation är det, däremot, och vem som blir president är således oerhört viktigt för utvecklingen i dessa frågor.
God damn, you're making me serious!
Det är inte betydelsen av pengar som först och främst äcklar mig med det amerikanska valet. Pengar får för övrigt en allt större betydelse även i svenska valrörelser, och utveckligen på detta området ser förstås inte ut att vända.
Det är snarare att diskussionsklimatet och den politiska debatt (vilken jävla debatt?) som föregår den Coca Cola-orgasm som bryter ut på amerikanarnas valdag, tas på fullaste blodiga allvar av omvärlden. Till och med vårt kära Sverige rapporterar från USA som om vi hade något att lära av dem. Som om de låg steget före oss. Jag menar, att ta till ordet "jippo" är att ge en allt för seriös bild av den kommersiella gegga som det hela faktiskt är. Är det detta som är demokrati så lever jag hellre i en diktatur.
Det är inte utan en viss nyans av skadeglädje i rösten som man konstaterar läget för den amerikanska ekonomin och dess framtidsutsikter.
@ waern: hoppas han är en president med integritet
Victor: word.
