Sitter på Borås Centralstation. Jag somnade på tåget och nu sitter jag bakfull och jävlig inväntandes det tåg som skall ta mig till mitt slutmål Sandared. Livet är orättvist, som sagt, men man kan ju alltid använda den vid en första anblick totalt bortkastade tiden till något så nyttigt och vitalt som bloggande.

Det är många människor på centralen, trots att det är lördagmorgon, trots att det är lördag och trots att det är tidigt på morgonen. Förmodligen skall alla till Varberg. Det är liksom boråsarens lott här i livet; jobba i regn och rusk under vinterhalvåret för att sedan bränna sina sparade slantar genom att åka till Varberg och dricka sprit under det vi av gammal slentrian valt att kalla för sommarhalvåret. Det är ungefär som med herr- och damcykeln, det där med sommaren. Vi håller än idag strikt på de gamla normerna som säger att mannen, eller herren, skall cykla på en cykel med rak stång medan kvinnan, damen, skall cykla på en med sned. Att det är typ femtio år sedan varenda dam började bära jeans till vardags - och inte klänning som skapade behovet av den sneda stången - spelar ingen roll. En herrcykel är en herrcykel och en damcykel en damcykel. En pojke som skulle komma med en damcykel till skolan skulle förmodligen bli retad för det, trots att han slapp att klämma pungen då han trillade av sadeln. På samma sätt kallar vi sommaren för sommar. Hur mycket det än regnar och pissar, hur mycket mer uppenbart det än blir att den enda chansen att som svensk medborgare få lite sol här i livet är att åka utomlands, hur mycket sommaren inte längre är sommaren, så väljer vi ändå att ta ut våran semester under månaderna juni, juli och augusti.

Nu får det dock räcka det med vädergnäll. Det har jag ägnat mig åt förr och eftersom att vädret tillhör den typ av diskussionsämne som man tar upp när man inte har något annat att snacka om så vill jag helst undvika det. När man träffar någon som man absolut inte känner och därför inte har den blekaste aning om vad man kan säga och inte kan säga, då pratar man om vädret. För hur lämpligt vore det att för en helt okänd människa dra ett skämt om cancer om vederbörandes morsa strök med förra veckan i nämnda åkomma? Hur bra blir stämningen om man efter Sveriges EM-fiasko hävdar att alla ryssar är vodkasörplande heltidsalkisar om personen man snackar med har ryskt påbrå? Även om man egentligen har den största respekt för sjukdomen cancer och även om du verkligen tycker att ryssarna - sina robusta dryckesvanor till trots - är ett älskvärt folk, så är det något man kan säga bara för att skämta till det lite. För det är ju sådana saker som lyser upp den gråa vardagen; att vara lite råare än man borde. Men om man sitter med en människa man aldrig träffat vågar man sig inte på några sådana skamgrepp, utan garderar sig istället genom välja det totalt ofarliga och i det närmsta kastrerade samtalsämne som vädret utgör.

Andra sådana samtalsämnen är ökenspridningen i centrala Afrika, Rysslands utveckling under Tsar Peter I regeringstid, det minskade torskbeståndet samt hur randig tandkräm håller sig randig i tuben. Nej, det är det inte men nu skall jag hoppa på tåget, varför jag inte orkar korrigera det snedsteg som hela detta stycke utgör. I vilket fall, jag skall till Roskilde snart, men jag tror nog att jag skall hinna skriva ner något läsvärt innan jag far. Tills dess: Lev fint och njut av den svenska sommaren!