Fotnot: Numret är, av respekt för Maya, inte fullständigt.

Denna lapp hängde i entrén till våran lokala matdistributör. Bland bortsprungna katter, lägenheter till salu och affischer för mer eller mindre intressanta events (sångstund med kyrkan) sticker en ut. Varför?

Det första man måste fundera över innan man förhastat förpassar denna not till minnets virtuella pappersmal är varför i Guds namn Maya inte kan acceptera att en ung tjej, en medelålders man eller en gammal alkis lika gärna kan laga hennes staket. Hon vill ha sitt staket lagat and that’s it; det spelar väl för fan ingen roll om det så är grannens hund som visar sig besitta en oväntad talang? Eller?

Eller är det kanske så att Maya är en slug jävel? Kanske är det så, vid närmre eftertanke, att Maya sådär vid klimakteriets höst helst av allt vill se en ung, vältränad pojke stå och spänna sig vid hennes staket? Varför har hon då i sin annons inkluderat pensionärer som tänkt målgrupp? Jodå, Maya har tänkt. Hon vill nämligen inte att det skall vara allt för uppenbart att hon är sådär sugen på en frustande unghingst att hon också valt pensionärer som tänkta uppdragstagare. När en sån där pensionstagare ringer, emellertid, så förklarar hon vänligt att någon tyvärr hunnit före men att den skröpliga gamla gubben gärna får höra av sig nästa gång hon stolpar upp ett erbjudande av liknande dignitet i mataffärsentrén.

På så vis kommer Maya uppnå sitt mål. Kanske kan hon, om den unge mannen visar sig leva upp till de högt ställda förväntningar hon har, att kunna bli tilldelad ytterligare uppdrag mot en billig peng. Denna korta not - betydelselös vid en första anblick - är alltså dold av sanning. Maya är en klok kvinna och, vem vet, kanske gifter hon sig med sin unga gesäll, flyttar till solkusten och spenderar återstoden av sina dagar med att smutta rosévin och ha en granne vid namn Pablo som tillagar den mest delikata Paella.