Det är julafton snart. Dagen då man tvunget måste träffa sin släkt, köpa julklappar som folk vare sig vill ha eller behöver, ta emot julklappar som man vare sig vill ha eller behöver och le och se överraskad ut och låtsas som om att man både ville ha och behövde julklapparna som man vare sig ville ha eller behövde.

Antagligen tror ni att jag har total idétorka. Det är början av november, och jag börjar snacka om att det snart är jul. Jag har inte idétorka. Jag är bara lite irriterad på att hela kommersen drar igång julhysterin så tidigt som två månader innan själva högtiden äger rum. Det är ta mig fan värre än fotbolls-VM. Hade det inte varit för att Haloween råkar vara inkletat emellan hade de förmodligen börjat sälja sin jävla julmust redan i augusti. Eller julölet eller chokladkalendrarna eller något annat löjligt krafs som man varken vill ha eller behöver. Jag hatar redan vinterhalvåret som det är och jag överlever nätt och jämnt knäckgräddandet, lussekattsbakandet och den där jävla skivan med alla jullåtar som går på repeat i vardagsrummet. Absolute Christmas eller vad den heter. Att jul numera startar redan i slutet av oktober är ett allvarligt hot mot min och förmodligen många andras hälsa. Jag hatar inte julen egentligen. Jag förstår bara inte varöfr den har gått från en högtid som alla andra till att bli en period av året. Ett fenomen.

Och jag hatar att folk vill att jag skall köpa saker. Det är en slags kapitalismens grupptryck. Ge för givandets skull, köp för köpandets skull. Det fungerar ungefär som alla de där dagarna som blivit så populärt på senaste. Vi har en dag då vi skall vara snälla mot far, en dag då vi skall vara snälla mot mor. Sedan har vi en dag, FN-dagen, då vi skall vara snälla eller åtminstone tänka på dem som har de svårt i andra länder. Under kvinnodagen skall vi vara snälla mot alla kvinnor (innebär det att de 364 övriga dagarna är mansdagen?) och tänka på dem. Alla hjärtans dag (mitt personliga hatobjekt) innebär att vi skall vara snälla mot den vi älskar, eller säger att vi älskar bara för att ha någon att värma sig hos lite ibland. Varför, varför, varför skall vi ha en alla hjärtans dag? Kan man inte vara gullig under andra dagar, under andra mindre påtvingade former och utan att behöva köpa en jävla ask med hjärtformad choklad?

Sen har vi då julafton som fungerar som en slags slasktratt, för då skall vi nämligen vara snälla mot alla andra som inte fått en egen dag dedikerad åt sig själva. Att vara "snäll" innebär i detta sammanhang att man köper något som folk vare sig vill ha eller behöver. Alternativt att man tänker på någon stackare och klämmer fram en liten tår. Visar att man bryr sig.

Egentligen skulle jag vilja stänga av den här skiten. Säga att jag inte vill ha något och att jag inte heller tänker köpa något. Äta ett knäckebröd med en julskinka på, träffa min släkt, inte titta på Kalle Anka och sen är det bra med allt. Det dumma är att allt för många präktiga jävlar redan gör det och jag vill inte vara en präktig jävel som säger "I vår familj firar vi inte jul. Det har blivit så ytligt. Vi äter tillsammans i lugn och ro till minne av Kristu födelse." och le ett sådant där självgott jävla leende och se sådär jävla harmonisk ut.

Så det blir väl ut och spendera mitt studiebidrag på prylar som folk vare sig vill ha eller behöver. Vi ses i paniken dagen innan julafton då man skjutit upp det oundvikliga så långt det är möjligt.